Vad ska vi göra med Östersjön?
Östersjön är världens mest nedsmutsade innanhav och ett av få hav med bräckt vatten. Längst upp i Bottenviken är det nästan sötvatten – upp till 3 promille salt, och sedan blir det lite saltare allteftersom vi kommer söderöver. I världshaven ligger salthalten på cirka 35 promille. Detta är en viktig faktor till att Östersjön är ett känsligt hav. Alla arter måste anpassa sig till de låga salthalterna och det är mindre artrikt än vattnet längst vår västkust.
Östersjön är världens mest nedsmutsade innanhav och ett av få hav med bräckt vatten. Längst upp i Bottenviken är det nästan sötvatten – upp till 3 promille salt, och sedan blir det lite saltare allteftersom vi kommer söderöver. I världshaven ligger salthalten på cirka 35 promille. Detta är en viktig faktor till att Östersjön är ett känsligt hav. Alla arter måste anpassa sig till de låga salthalterna och det är mindre artrikt än vattnet längst vår västkust.
Idag höjs allt fler röster för att vi måste ta mycket bättre hand om vårt innanhav. Det blir ju lätt så att det som ligger under ytan är få som ser och förstår sig på men idag är alla som vistas här sommartid mycket medvetna om algblomningen som hindrar bad och många upptäcker att det inte längre nappar på barndomens fiskeställe.
Vad är felet? Det finns många skäl och det finns många olika intressen, vissa starkare än andra. Svaren varierar därför kraftigt. Vi kan dock rätt så unisont enas om att det finns några givna faktorer till att ekosystemet inte är i balans och utan att gradera dem är några av de viktigaste övergödning, nedsmutsning, överfiske, säl och skarv men även klimatförändringar påverkar ekosystemet, men fokus här ligger på mer direkta, regionala faktorer.
Vissa är gamla försyndelser, andra nyare men mycket positivt görs vilket till exempel resulterat i att det går alldeles utmärkt att äta strömming som är fångad syd om Stockholms skärgård. Det finns också latenta risker som att det ligger vrak med senapsgas på botten och att 40 000 fartyg trafikerar Östersjön med utsläpp och buller och inte minst den oroväckande ryska skuggflottans risiga skorvar.
Med nio nationer som gränsar till Östersjön och ytterligare fem som har avrinning till Östersjön kompliceras det hela ytterligare. Här finns mycket att önska om gemensamt ansvar som borde kunna tas inom ramen för EU men det har hitintills inte skett.
Problemen med skarv och säl borde kunna åtgärdas. Vi har gått från att ha 70 000 skarvar till över 200 000 och många sälar är så magra så att de söker sig längre och längre in enligt observationer från viltvårdare. Här bör generösa kvoter för avskjutning ges och incitament så att det också görs.
Ekosystemets funktion är fundamentalt. Enkelt uttryckt står predatorerna överst i kedjan som gädda, torsk, lax och abborre. De äter sill och skarpsill som i sin tur äter spigg, som i sin tur äter djurplankton och slutligen äter djurplankton växtplankton. Nu är torsken i princip borta, hur laxen mår varierar men den storskaliga trålningsindustrin tar strömming och skarpsill. Det tvistas enorm om hur läget ser ut för dessa fiskar men en stark indikator på att bestånden minskar kraftigt är tillväxten av spigg. Spigg äter djurplankton, vilket kan påverka balansen i planktonsamhället och under vissa förhållanden bidra till ökad algblomning. Och de redan ansatta predatorerna får svårt att föröka sig då spiggen gärna tar deras rom.
Trålningsindustrin är oerhört stark och bedriver skicklig lobbyism. De har länge haft politikernas öra, både i Sveriges riksdag och i Bryssel. Mantrat att kvotsättningen som årligen sätts i oktober i Bryssel är i linje med forskningen är verkligen en sanning med modifikation. Forskarna får bara besvara de frågor som politikerna ställer och det blir uppenbart att man inte fiskar på räntan utan på kapitalet. Grafen talar sitt tydliga språk:
ICES (International Council for the Exploration of the Sea), 2023, EU:s rådgivande forskare
SSB (spawning stock biomass)= den del av beståndet som uppnått könsmognad och kan bidra till beståndets fortlevnad
Blim=Biomass limit, dvs gräns för beståndets kollaps
Östersjöns känsliga ekosystem måste få chansen att återhämta sig och det allra enklaste sättet är att ta bort den storskaliga trålningen under ett antal år men tillåta de få återstående små yrkesfiskarna längst med Östersjökusten. Det finns färre än 30 heltidsyrkesfiskare längs Östersjökusten enligt uppgifter från ett webbinarium, även om andra källor nämner upp till 49. Siffrorna varierar beroende på definition och källa. Den storskaliga trålningen sker endast i haven, inte i våra stora sjöar och i det här sammanhanget är det mer rimligt att hantera Östersjön som en sjö och inte ett hav. Ska Östersjön må bra måste hela ekosystemet fungera och bara då kan vi också ha strömming som humanföda, vilket inte minst ur beredskapssynpunkt är viktigt men då måste det småskaliga fisket överleva. Trålare som tar fångsten till mjölfabrikerna mättar inte befolkningen.
Undertecknarna är medlemmar i den ideell organisation Rotary, som representerar civilsamhället, och som 2020 startade projektet ”Rädda Östersjön”.
Syfte är att skapa medvetenhet om situationen genom de 40 000 medlemmarna runt Östersjön och nätverket www.basran.eu.
Syfte är att skapa medvetenhet om situationen genom de 40 000 medlemmarna runt Östersjön och nätverket www.basran.eu.
Wanja Bellander, Värmdö Skärgård RK
Mats Kjaer, Riga International RK
Cathrine Legrand, Kalmar RK
Eva Nisser, Nacka RK
Åke Rolf, Norrköping Louis de Geer RK
Sven Rudberg, Värmdö Skärgård RK
Lars Sandberg, Söderköping RK
Jan Somp, Trosa RK
Yael Tågerud, Kalmar RK
P-O Wasteson, Söderköping RK
Gun-Marie Östedt-Axelsson, Värmdö Skärgård RK