Två hundförare från Hemvärnet, Millan och Eva, berättade om hemvärnets verksamhet. Idag finns deltagare i alla åldrar och från alla yrkesgrupper. För att bli antagen ska man vara mellan 18 och 65 år och gärna ha militär GU (grundutbildning). Man ska vara frisk och inte beroende av exv hjärtmedicin. En fördjupad säkerhetsprövning utförs på alla alldeles i början av processen. Utbildningsorganisationen är regional. Varje person har 4-15 avtalsdygn per år för utbildning och träning. Man deltar i krigsförbandsövningar och övar på sina huvuduppgifter.
Hemvärnet är en egen stridsorganisation. Personalen är beroende på befattning beväpnade med antingen pistol eller AK4. Inga vapen förvaras längre hemma. Man har 24 timmars operationsberedskap, men inom 6 timmar ska delar av förbandet vara på plats.
Idag är utgångsläget för hemvärnet 20000 ”man”, men målet är en ökning till 25000. 18-20% är kvinnor. Dagens organisation består av 40 hemvärnsbataljoner, varav två finns i Östergötland. Hemvärnet ska användas vid väpnat angrepp. Basområden är skyddsobjekt inom kritisk infrastruktur och huvuduppgifterna är att bevaka och skydda områden eller objekt eller att ytövervaka. Tanken är att man utgör en militär förstärkning och till hjälp har man bl a underrättelsekompanier och plutoner mot kemisk krigföring. Även pionjärer, som bygger broar, och granatkastasplutoner ingår. 25% av hemvärnspersonalen är specialister. För hundförare gäller att man har egna hundar. Innan ca 110 timmars utbildning gör man anlagstest på hundarna. Hundrasen har ingen betydelse, de kan alltså vara av blandras. Lämpligheten viktigast. Däremot ska alla hundar ha en mankhöjd som är under 65cm. Detta för att följa jordbruksverkets rekommendationer om storlek i hundburarna!
Föredragshållarna tackades med en stor och varm applåd.