En av Monicas förebilder var Susanne Osten vars motto "att alltid utgå från publiken" har varit en ledstjärna. När hon kom till Norrköping var här en het kulturdebatt och kulturen hade det ekonomiskt svårt. Kulturbråket mynnade ut i en uppskattad revy "Ost-upproret" som spelades över hela Östergötland hos 29 arrangörer, på 32 spelplatser där den nådde en publik på ca 3000.
Monica menar att kultur inte går att effektivisera på samma sätt som andra delar i samhället, därför är det svårt att prata kultur utan att också prata pengar, för kulturen har svårt att bära sig på egen hand. Kultur får bara 0,65% av regeringens totala budget. "Vi behöver kroka arm med andra aktörer", säger hon och jämför med hur man jobbar inom sporten. Och det är faktiskt så att scenkonsten i Sverige kan jämföras med den större lagsporten när det gäller besökssiffror, 6,6 miljoner jämfört med 5,9 (2,6 Allsvenskan, 2,8 SHL och 604 000 Superettan).
Scenkonst Öst möter ca 42 000 barn och unga och ska vara ett kulturellt nav för dem. SON är en utmärkt plantskola och här har flera duktiga unga musiker fått en fin start. Målen för de närmaste tre åren är ambitiösa och Monica lufter fram Mrs Doubtfire som nu kommer upp på teatern i Norrköping. I Linköping sålde musikalen slut och de fick sätta in extraföreställningar. Hon tror att det kommer att bli likadant i Norrköping.
Kulturen berör, utmanar och förenar. Det är viktigt att den ska få göra det. Det talas mycket om krig i dessa dagar och Monica menar att vi kanske i stället ska prata om fred och använda oss av Soft Power. Hon citerar Robert Egnell vid Försvarshögskolan som har sagt:
"Vad är det egentligen som ska försvaras? Vad är ett samhälle utan sina berättelser, sin musik och sina minnen? Och hur bevarar man det som ger mening utan att samtidigt göra det till ett politiskt verktyg.?"