Vännäs Rotaryklubb 1956–81

av K-G Timner

Det är ju vanligt att man vid jubileer blickar bakåt i tiden och erinrar sig vad som hänt under de gångna åren. För Vännäs vidkommande kan vi i dag se tillbaka på de 25 år, som gått sedan klubben bildades våren 1956.

Att Vännäsrotaryklubb bildades just våren 1956 var nog ingen tillfällighet. Intresse för saken fanns såväl i Vännäs som i Umeå. Vännäs rotaryklubb har fått sitt område av Umeå rotaryklubb, som alltså är vår fadderklubb.

Jag vet av egen erfarenhet att det är svårt att bilda en ny rotaryklubb, om förutsättningarna härför ej finns, men i Vännäs var det för 25 år sedan ej fråga om några svårare födslovåndor, när klubben bildades. En nyckelställning härvidlag intogs av dåvarande nestorn bland Norrlandskonstnärerna, Carl Magnus Lindqvist, som då var medlem i Umeå rotaryklubb samtidigt som han var Vännäsbo. Han blev sedermera vår första och hittills enda hedersledamot.

Den 7/12 1955 hade vi kommit så långt att vi kunde samlas dels representanter för Umeå rotaryklubb och dels också 12 presumtiva medlemmar i en blivande Vännäsklubb.

Samlingen skedde på hotell Vingen, som, lämpligt nog, just samma år öppnat sina portar och därmed erbjudit en lämplig samlingslokal.

Vid sammanträdet den 7/12 beslöts att bilda en provisorisk rotaryklubb och en valkommitté utsågs för att nominera kandidater till styrelsen. Och vid ett nytt sammanträde den 5/1 1956, då, förutom representanter for Umeåklubben, 23 medlemmar av den provisoriska Vännäsklubben var närvarande, kunde vi sedan välja styrelse. 

Den 19:de i samma månad hade vi besök av distriktsguvernören, som då var Herman Sundin från Östersund, Sekreteraren, det var Magnus Gjerulf, har antecknat att närvaroprocenten denna gång var 86%. Vi hade från början kvällssammanträden och endast var 14:de dag, oftare ansåg vi oss ej ha tid. Sedermera fick vi besked om att vi liksom andra klubbar måste ha sammanträden varje vecka och det är otvivelaktigt en ändamålsenlig bestämmelse.

Vår första tid hade prägeln av ett provisorium även såtillvida att vi ej skrev några veckobrev utan förde protokoll i en särskild protokollsbok. Detta provisorium tog slut den 16/3 1956. då klubben blev upptagen som medlem i Rotary International.

Vi hade vid starten god nytta av vår hedersledamot, numera avlidne konstnären C.M.Lindqvist, som ritat vår flagga och i den av Umeklubben skänkta gästboken under tidigare år avporträtterat distriktsguvernörer och klubbpresidenter.

Det är också han, som stått for den konstnärliga utsmyckningen av den hyllningsadress, varmed vi brukar uppvakta klubbmedlemmar, som fyller ett jämnt antal år.

Om klubbens verksamhet under de 25 år, som gått, finns ej så mycket att förtälja. Vännäs kan visserligen i viss mån sägas vara en järnvägsknutpunkt, men de flesta resande far oss förbi och det är relativt sällan, som vi har gäster på våra sammanträden. Ett bekymmer för klubben har också varit att hitta lämpliga föredragshållare och därvid har vi i stor utsträckning fått lita till vad de egna medlemmarna har kunnat åstadkomma. Vi har naturligtvis också farit omkring och tittat på industrier, affärsföretag och andra anläggningar i Vännästrakten.

Till klubbens traditioner har hört att vi någon vecka före jul brukat ha en julfest med damer. Vid klubbens 10-års-jubileum 1966 lämnade jag liksom nu en historik över vad sig i riket tilldragit hade under klubbens då 10-åriga levnad. Jag meddelade där att under klubbens första år 1956 fick vi på julfesten på hotell Vingen ett rikligt dimensionerat julbord med allt vad som till julen hör för det facila priset av 10 kr.

Man får nog säga att det omdömet står sig mycket gott också i dag 15 år senare.

Under klubbens första år hade vi den turen att få en av oss föreslagen kandidat antagen som stipendiat i Rotary Foundation. Stipendiaten, Uno Holmgren, vistades med anledning av stipendiet för studier 2 år i USA och besökte där en del rotaryklubbar. 

Med anledning av ett sådant besök hos rotaryklubben i Auburn i Massachusetts skrev ordföranden i internationella kommittén i Auburnklubben till mig i egenskap av president i Vännäsklubben. Jag svarade och detta gav anledning till en korrespondens mellan oss, som alltjämt pågår och som gett mig en hel del inblickar i amerikanskt liv och leverne.

Vid klubbens 10-årsjubileum var klubben 200 procentig bidragsgivare till Rotary Foundation. Vi har sedan dess pressat denna siffra ytterligare i höjden och är nu uppe i drygt 500 %. Vi har alltjämt vår spargris, som vandrar runt på våra sammanträden och som varannan gång, då den ”slaktas" får lämna sin tribut till Rotary Foundation.

F.ö. är ej så mycket att meddela om klubbens verksamhet. Den skiljer sig förmodligen ej så mycket från andra rotaryklubbar av samma storleksordning. Ett visst utbyte har vi haft med Jakobstad och Oravais rotaryklubbar på finska sidan av Bottenviken. Det har lett till ömsesidiga besök och Oravais rotaryklubb är vår fadderklubb.

På vår charterfest för 25 år sedan uttalade presidenten för vår fadderklubb i Umeå den förhoppningen att det nyfödda rotarybarnet i Vännäs skulle utveckla sig till ett verkligt A-barn. Vår blygsamhet förbjuder oss att komma med något eget omdöme om kvalitén men vi kan nog i alla fall påstå att det för 25 år sedan nyfödda rotarybarnet med god hälsa nu passerat sin myndighetsålder och vi hoppas att det ännu under många år skall fortsätta att leva med oförminskad livskraft.

Digitaliserat och bearbetat från handskrivet brev av Lesley Stoa 2022-03-01