Ulf bana inom pingisen inleddes hemma i Falkenberg, där han redan i unga år var aktiv inom flera idrottet. Den som låg honom varmast om hjärtat var dock pingis, och här gjorde han tidigt en målmedveten satsning. Med stöd av sina föräldrar och ett par av dåtidens världsstjärnor, hemmahörande i Falkenberg, valde han att sluta skolan efter nionde klass för att i stället fokusera helt på pingisen. Hans fokuserade träning innehöll bland annat ett par sommarläger i Japan som tonåring.

 

När Ulf var 19 år tog han två stora segrar: EM och SOC. Detta banade dels väg för ett proffskontrakt i Tyskland, och dels ett sponsoravtal. Med detta i ryggen kunde Ulf fortsätta att satsa helhjärtat på pingisen. Som spelare tillhörde han vad som kommit att kallas “den gyllene generationen”, där Sverige hade många aktiva spelare i toppklass. Ulf beskriver att alla i landslaget var utpräglade tävlingsmänniskor. Detta gjorde att de sporrade och peppade varandra att hela tiden bli bättre. Ulf aktiva spelarkarriär kröntes med VM-guld i lag 1985 tillsammans med Mikael Appelgren.

 

Den aktiva spelarkarriären följdes, när Ulf var i 30-årsålder, av uppdrag som ledare i olika roller däribland förbundskapten i damlandslaget. Han har förutom landslaget även arbetat på klubbnivå med såväl seniorer som ungdomar. Ett uppdrag han befarade kunde bli utmanande var att bli ledare för den grupp av aktiva han tidigare själv spelat med. Detta visade sig dock fungera väl, med en ömsesidig respekt för varandras roller. En erfarenhet Ulf dragit från ledaruppdragen är att spelare “blommar ut” vid olika åldrar och under olika förutsättningar, så det finns ingen modell som fungerar för alla.

 

Bordtennis-VM i Halmstad 2018 var en stor händelse. Sverige tog här bronsmedalj i lag, och flera av de spelare som var med då har framgent nått stora framgångar - exempelvis Truls Möregårdh.

 

Presidenten tackade Ulf för ett spännande föredrag.

 

Vid pennan

 

Peter Ljungman