Ett spännande egoföredrag av Elisabeth Roos-Jonsson.
Elisabeth Roos-Jonsson, berättar om sig själv. Det var 9 år sedan hon var med i klubben senast, nu har hon hunnit bli 63 år och ser tiden som ett ständigt afterwork AW.
Elistabeth är född i Ryssby med 5 syskon. Hon var själv näst äldst och fick agera ”Stora systern”., den omhändertagande. Vilket vi senare i hennes berättelse genomsyrat hennes liv. På 60-talet fanns det ingen utbyggd allmän förskola vilket medförde, eftersom båda hennes föräldrar arbetade, att de hade hembiträde. Elisabeth berättade att inför varje termin, kom det ett antal barnflickor i åldern 15-16 år som föräldrarna intervjuade. Elisabet fortsatte med att berätta att hennes mamma var lärare och hennes pappa hade egen elfirma.
På den tiden var man trygg på landet, det föräldrarna skrämdes med var ”bäcka gubben” och ”fula gubbar”.
Elisabet gick humanistisk linje på gymnasiet och redan då var siktet inställt på att bli lärare. På den tiden var söktrycket skyhögt och det var svårt att komma in på linjen. Elisabeth kom in och läste till mellanstadielärare med ämnena historia och religion som huvudämnen.
Många som lyssnade satt och nickade när hon nämnde var man gjorde som ung i Ljungby – Kajutan, Sjöhagen, Buffalo och Blå kiosken.
På fritiden har hon varit aktiv i Ryssby Skytteförening och har själv hållit på med skytte under många år. Hon och hennes man, Lennart, fick tvillingar vid 30 års ålder. Hon nämner att de var tacksamma att blivit tvillingar för att att tiden som gravid var inte rolig.
När Elisabeth var klar med studierna, var det svårt att få jobb i Ljungby, vilket medförde att hon sökte sig till Värnamo. Hon berättar att där fick hon äldre, erfarna kollegor som kom med många tips och råd vilket hon var mycket tacksam för.
När tvillingarna sedan skulle börja dagis fanns det få platser. Elisabeth berättar att hon var med och starta upp Kooperativ i Agunnaryd.
Efter föräldraledigheten fick hon jobb på skolan i Hamneda, där hon var 7 år som platschef. Under perioden gick hon även en rektorsutbildning. Efter Hamneda berättar hon att hon blev rektor i Ljungby på Kungshögsskolan tillsammans med AnnKristin. Därefter gick hon vidare till Sunnerbogymnasiet som rektor för natur, ekonomi och yrkesgymnasiet. Hon beskriver elever som hon haft i tidigare positioner som vuxit när de hamnat rätt på en yrkeslinje. Vi förstår varför hon valt att följa eleverna genom livet som hon beskriver. Rätt satsningar i tidig ålder ger effekt, vilket även det är ett område som Elisabeth brinner för.
Elistabeth är född i Ryssby med 5 syskon. Hon var själv näst äldst och fick agera ”Stora systern”., den omhändertagande. Vilket vi senare i hennes berättelse genomsyrat hennes liv. På 60-talet fanns det ingen utbyggd allmän förskola vilket medförde, eftersom båda hennes föräldrar arbetade, att de hade hembiträde. Elisabeth berättade att inför varje termin, kom det ett antal barnflickor i åldern 15-16 år som föräldrarna intervjuade. Elisabet fortsatte med att berätta att hennes mamma var lärare och hennes pappa hade egen elfirma.
På den tiden var man trygg på landet, det föräldrarna skrämdes med var ”bäcka gubben” och ”fula gubbar”.
Elisabet gick humanistisk linje på gymnasiet och redan då var siktet inställt på att bli lärare. På den tiden var söktrycket skyhögt och det var svårt att komma in på linjen. Elisabeth kom in och läste till mellanstadielärare med ämnena historia och religion som huvudämnen.
Många som lyssnade satt och nickade när hon nämnde var man gjorde som ung i Ljungby – Kajutan, Sjöhagen, Buffalo och Blå kiosken.
På fritiden har hon varit aktiv i Ryssby Skytteförening och har själv hållit på med skytte under många år. Hon och hennes man, Lennart, fick tvillingar vid 30 års ålder. Hon nämner att de var tacksamma att blivit tvillingar för att att tiden som gravid var inte rolig.
När Elisabeth var klar med studierna, var det svårt att få jobb i Ljungby, vilket medförde att hon sökte sig till Värnamo. Hon berättar att där fick hon äldre, erfarna kollegor som kom med många tips och råd vilket hon var mycket tacksam för.
När tvillingarna sedan skulle börja dagis fanns det få platser. Elisabeth berättar att hon var med och starta upp Kooperativ i Agunnaryd.
Efter föräldraledigheten fick hon jobb på skolan i Hamneda, där hon var 7 år som platschef. Under perioden gick hon även en rektorsutbildning. Efter Hamneda berättar hon att hon blev rektor i Ljungby på Kungshögsskolan tillsammans med AnnKristin. Därefter gick hon vidare till Sunnerbogymnasiet som rektor för natur, ekonomi och yrkesgymnasiet. Hon beskriver elever som hon haft i tidigare positioner som vuxit när de hamnat rätt på en yrkeslinje. Vi förstår varför hon valt att följa eleverna genom livet som hon beskriver. Rätt satsningar i tidig ålder ger effekt, vilket även det är ett område som Elisabeth brinner för.
Därefter kom hon till Haganässkolan. Utmaningen som hon såg var ny kommun, liten tillit, hög personalomsättning. De byggde upp en gemenskap under 7 år, men synen på hur verksamheten skulle drivas från ledningen var inte den samma vilket ledde till en omorganisation. Vilket medförde att hon fick ett annat avtal och avslutade sin tjänst i Älmhult.
Hon beskriver utmaningen att börja söka nytt jobb vid 61 års ålder. Hon beskriver med mycket tacksamhet och värme Jacob Vides agerande när han på en cykeltur kom hem till henne. I dialogen berättade han att det fanns ett jobb i Forsheda, som hon sökte. I Forsheda hade de en utmaning med hemmasittare och hon beskriver hur de arbetade med att få dessa tillbaka till skolan genom att skapa en trygg miljö. Vidare berättar hon att de fått tillbaka 6 av 8 hemmasittare med hjälp av det arbete som gjorts (vilket är fantastiskt!).
Vidare säger hon, min framtid: sedan januari har jag och min man blivit pensionärer och vi stormtrivs. Fortfarande har jag lite timmar i Värnamo, men att kunna bestämma själv är fantastiskt. Det är till och med roligt att hänga upp tvätt! Vi umgås mycket med våra döttrar, deras familjer och med barnbarnen så klart. Nu kan vi åka till dem i Lund varje vecka.
Nu ska vi bara ha hälsan på vår livsresa!
Nu ska vi bara ha hälsan på vår livsresa!
Trevlig helg!