Vår egen medlem, Per-Erling Evensen, berättade om sin världsomsegling den 5 sep.
Hemkommen för bara 2 veckor sedan, berättade Per-Erling om en del upplevelser och känslor från sin, tre år långa, världsomsegling. Han visade, med stolthet upp, en solhatt som han hade på sig dagligen under seglingen i Stillahavsområdet där det starka ozonet redan hade ätit upp en annan, liknande hatt. På världskartan ritade han ett streck från Gotland, förbi norra Afrika, över till Panamakanalen i Sydamerika och vidare tvärs över Stilla Havet till franska Polynesien. Seglingen över Stilla havet, som täcker nästan halva globen, var den mäktigaste upplevelsen. Per-Erlings segelbåt, på 30 fot, var utvecklad för just den här typen av seglats. Byggd för två personer med ett segel som kan rullas in i masten, allting på båten styrs från sittbrunnen. Vid olika tillfällen följde både frun och barnen med på seglingen.
Per-Erling önskade på förra veckans möte att vi skulle ställa frågor till honom om hur det var att segla så länge och för det mest ensam. De frågor Per-Erling fick var inte olika de som hade fått många gånger förut. Kortfattat, dessa frågor handlar om följande:
- Är det inte ensamt att segla solo i 3 år?
- Hur går det att sova?
- Hur lagar man mat och vad äter du?
- Vad drev dig att göra detta?
Per-Erling gillar starkt känslan att vara ute ensam. Han utryckte det på ett bra sätt, man är inte ensam, man är gäst i naturen. På land, om man har ett arbete som handlar om ledarskap, styr man och påverkar andra. Ensam på havet, behöver man lära sig att leda sig själv. Man blir en bra ledare av andra när man kan leda sig själv.
Av de många små öarna i Stilla havet, skiljer det sig mycket mellan öarna. Till exempel Vanuatu, som ligger nära Nya Kaledonien, var plast förbjuden. Detta innebär att ön var helt fri från plastskräp. Befolkningen är bland de lyckligaste i världen (efter Finland!?). I stället för plastpåsar används väskor gjorda av palmblad, som är både praktiska och vackra. På Salomonöarna finns plastskräp över allt. Öar som ligger så nära, men har så olika syn på livet. Minibussarna var dock inte så miljövänliga. Direkt från Japan, dessa dieselmotorer förorenade luften med sina partikelladdade avgasar.
Per-Erling uppskattar möten med människor med olika insikter, en viktig del av livet. Även om han själv har en bra social förmåga, kände han sig inte ensam på båten. Han hade kontakt med omvärlden genom internet både på telefonen och på datorn. Väderprognoserna var väldig viktiga för att kunna segla med säkerhet i extrema väderförhållanden. Plötsliga vindbyar på 7–12 m/sek var inte ovanliga.
Per-Erling läste mycket och hade gott om tid att fundera på livet. Det är lätt att gå in i en bubbla utan att känna sig ensam. Han hade sällskap ibland – det finns fåglar och valar man kan kommunicera med! Det längsta seglatsen pågick fyra veckor utan mänsklig kontakt. Detta var från Panama och rakt ut i Stilla Havet.
En enda gång blev Per-Erling sjuk. Han fick halsfluss efter sitt besök vid Island Games på Orkney-öarna. Lyckligtvis hade han antibiotika med sig. En annan gång besökta han en tandläkare som saknade elström. Även om det var primitivt, gick allt väl.
Under hela resan blev han inte hotad en enda gång eller träffade på pirater. Han hade avsiktligt inget vapen sig för att undvika eventuella problem. Han träffade många intressanta människor där en del blev vänner som han fortfarande har kontakt med. Att sova var inget problem. Telefonen hade ett larm om ett skepp kom inom 2 km. Per-Erling kände sig trygg i sin ensamhet till havs.