Den välkända arkeologen, Dan Carlsson, inledde sitt föredrag genom att förklara att rubriken ”silver depåer” har valts i stället för silverskatter därför att ordet ”skatter” kan tolkas på fel sätt, medan ordet ”depåer” bättre beskriver att silvret som hittas nedgrävt på Gotland var en medveten placering.
För ca 1 000 år sedan, grävde vikingarna ner sina silvermynt för användning av framtidens generationer. Det var ett offer till minnet av en släktning eller en gud och inte för användning som pengar. En av hans bilder visade rubriken, ”Gömda, glömda eller…”. Det finns livlig debatt mellan arkeologerna om varför det ligger silvermynt kvar i marken.
På en karta över Gotland visade Dan alla fyndplatser av silverdepåer som har upptäckts. Hitintills har det grävts fram 700 olika depåer och mellan två- och trehundratusen silvermynt bara på Gotland. Här finns Sveriges största samling av mynt från tusentalet. I stort sett har silvermynt hittats på varje gård på Gotland. Det finns inte ute på jordbruksmark, men runt gårdshuset eller andra byggnader på gården. Depåerna har oftast hittats gömda under trägolvet i bostäderna. En del depåer var ett offer till gudarna vid en familjemedlems giftermål. De finns också fördelade på deponeringsplatser som på en myr eller våtmark, vid gravar, och under stenar. Gamla husgrunder, som kallas kämpgravar på Gotland, är den vanligaste fyndplatsen av depåer. Landskapet var kartlagt i detalj under 1700-talet. Konstigt nog har vi i stort sett samma gårdsfördelning än i dag. Många gårdar fanns redan på 600-talet. En del depåer har funnits vid sockengränserna som markeringsplats. En annan fyndplats är där det tidigare fanns en metallverkstad. Det har hittats guld, koppar och silver där både vapen och smycken tillverkats till exempel vid Smiss gård. Mycket smält silver har hittats, med hjälp av en metalldetektor, vid Stora Sojdeby gård i Fole. Två vanliga depåer är antingen ceremoniella deponeringar eller råmaterial i verkstäder.
Rolle frågade hur djupt depåerna ligger nedgrävda. Dan svarade oväntat att de flesta ligger ytligt, under en sten, och inte nedgrävd mer än några centimeter. Nästan alla depåer är från vikingatiden fram till 1050. Detta år är när den katolska kyrkan styrde samhället. Det är skriven i Gutalagen att silver och guld inte skall sys in i broderiet. Hasse Fernström frågade om de kände till värdet på silvret de gömde. Svaret var ja, de kände väl till värdet (det fanns ingenting att köpa med silvret under denna period). Slutligen nämnde Dan att slavhandel var omfattande under vikingatiden. Det finns bevis på Birka och Irland som bekräftar detta.
Under sommaren kommer Dan att organisera utgrävningar i Rone med hjälp av frivilliga volontärer som t.o.m. betalar för att vara med.
Nick Nancholas
Sekr.