NYUTNÄMND ÄRKEBISKOP VILL FÖRHINDRA KRIGSUTBROTT

I maj 1914 utnämndes Nathan Söderblom till Sveriges ärkebiskop. Det rådde fred och få anade att ett storkrig var i görningen. Europapolitiken var öppen, de brittisk-­tyska relationerna bättre än på länge. Skotten i Sarajevo var illavarslande, men först när Öster­rike-Ungern ställde ultimatum till Serbien den 24 juli förstod man att kriget var på väg. Då befann sig Söderblom i en böhmisk gränsby. Han såg hur männen marscherade nerför den stenlagda gatan till båtarna på floden Elbe. Tyskland mobiliserade. Snart var Österrike, Serbien, Tyskland, Ryssland och Frank­rike indragna. Men England dröjde. Den 3 augusti skrev Söderblom ett personligt brev till ärkebiskopen av Canterbury, Randall Da­vidson, och framhöll betydelsen av att England höll sig utanför kriget. Om Tyskland och England hand­lade i samförstånd skulle de kunna säkra freden utan att göra våld på någon annan nations rätt eller självständighet. Då skulle mycket lidande kunna förhindras. Davidson var näst påven världens mest inflytelserike kyrkoledare. Han tillhörde överhuset och hans ord vägde tungt. Därför hoppades Söder­blom att han skulle kunna påverka utvecklingen. Men när brevet kom fram var det för sent. Kriget var i full gång och Davidson valde att avvakta.

Alla stormakterna hade uppgjorda strategiska fälttågsplaner. När alla de förberedda krigsplanerna väl rullat igång kunde ingenting stoppa våldet och vansinnet. Därför borde planerna inte sättas i verket – så var Söderbloms tanke. Kanske kunde Davidson ha stoppat ett krig.

Välkomna till lunchmöte på hotellet. Kan du inte vara på plats kan du ansluta via webben på https://rot.wiin.se/webbmoten/.