Biskop Marika inledde sitt anförande med att berätta ett minne från 1986, då hon i Algeriet besökte ett arkeologiskt utgrävningsområde, där tidiga

homo sapiens lämnat avtryck av sina fötter och händer. Biskop Marika satte sina egna händer och fötter i dessa forntida mångtusenåriga avtryck 

och fick en svindlande känsla av en gemenskap genom tiderna, hur människor tillsammans kan skapa världsförändringar genom att knyta kontakter

och just göra saker tillsammans. Det är ju faktiskt även det Rotary sysslar med!

Små beslut tagna samtidigt tillsammans kan sätta saker i rörelse. Biskop Marika avfärdade den vanliga invändningen att "det har ingen betydelse vad jag gör"

som ett sätt att fly undan.

Vår biskop fortsatte sedan med att berätta om sig själv. Hon menade inte att hon därmed ville visa att hon hade har ett speciellt intressant liv, utan snarare peka på 

att vi alla som satt där i auditoriet kunde fundera på varför vi satt just där i Brunnens matsal på ett lunchmöte hos Rotary, vad som lett fram till det, beslut som tagits av

oss och andra i vårt tidigare liv. 

Första kvinnliga biskopen i stiftet, ja, kvinnor är på frammarsch i Svenska Kyrkan, snart är 50 % av biskoparna kvinnor, när det gäller präster som helhet är kvinnor redan i majoritet.

Biskopens moders släkt har rötter i Härnösand och Nora. Fadern med ungersk-tjeckisk bakgrund kom hit till Sverige som ensamkommande sexåring efter andra världskriget. Han

tillhörde en tysktalande minoritet i Tjeckoslovakien, som förföljdes efter kriget och sattes i arbetsläger. Farfadern tillhörde en gammal adlig men fattig soldatsläkt från dubbelmonarkin 

Österrike-Ungern. 

Som biskop fick vår lunchgäst välja en vapensköld, som utgick från hennes adliga vapensköld. Adelsvapnet hade ett svärd med korsfararsymbol, vilket inte passade en utövare av ett

kristet ämbete. Det fanns dock ett senare adelsvapen från 1700-talet då familjen hade en förläning i Ungern. Det visade ett lejon och ett sädesax. Det passade perfekt till det valspråk som

biskop Marika valt; Fatta mod Ge världen liv. Det första ledet passar in på det modiga lejonet, det andra kan ses som en kristen symbol. Att ge världen liv kan ses som kristendomens

främsta uppgift. Det passar också in på biskopens vegetariska levnadssätt ...

Modern tillhörde en vanlig allmänkristen familj, som använde kyrkan och dess traditioner som de flesta familjer. Fadern och hans familj var socialdemokrater utan något intresse av kyrkan.

Föräldrarna var präglade av sin uppväxt, pappan av krig och flyktingläger, mamman av en trygg medelklass. Men som i de flesta familjer fanns det skuggor bakom fasaden även i moderns familj.

Biskop Marikas morfar hade som barn ofta blivit slagen av sin far i Härnösand. Det ledde till att morfadern blivit en ångestfylld person, alkoholiserad, självmordsbenägen periodare. 

När han hade sina perioder satt han berusad på nätterna i sitt rum med laddade gevär, hotande att ta sitt liv. Biskop Marikas mamma hade som uppgift att försöka få honom att avstå från dessa 

planer. Men det ledde till att även mamman hade perioder av ångest och självmordstankar. Även Marika kunde känna ångest under sin  uppväxt.

Biskop Marika har erfarenheten att vi människor är sköra, men att vi just kan fatta mod. Som chef för Stockholms Stadsmission mötte hon utsatta människor som kunde fatta mod och ändra sina liv. 

Vår gästföreläsare har stor respekt för vår mänskliga förmåga. 

Under sin uppväxt fann biskopen tröst genom att läsa "Gud som haver" på nätterna och då känna en mening med livet och en tro. Tron kan kallas Gud eller kärleken eller något annat, helt enkelt det man sätter

sin tilltro till. 

Biskop Marika avslutade nu med att ställa två frågor som vi uppmanades att ställa till vår bordsgranne. Den ena var Vad har format dig? Den andra var Vilket avtryck vill du sätta?

Efter det att några svar redovisats, inbjöd presidenten till allmänna frågor. En första handlade om den eventuella fördelen av kvinnliga ledare. Biskopen svarade att vi inte vet om världen skulle bli bättre med kvinnliga ledare, men 

vad man konstaterat är att arbetsplatser fungerar bättre med en jämn fördelning av män och kvinnor. 

En annan fråga gällde vad biskopen hade svarat om hon utsatts för samma fråga som hennes företrädare Martin Modéus -numera ärkebiskop och tidigare gästföreläsare hos Söderköpings Rotaryklubb - fått av Anders Holmberg i hans program 30 minuter.

Frågan gällde övernaturliga händelser i Bibeln som jungfrufödsel och Kristi uppståndelse, något ärkebiskopen sade sig tro på. När Holmberg undrade hur uppståndelsen gått till, svarade ärkebiskopen: "Det vet väl inte jag":

Biskop Marika tyckte det var ett bra svar, att inte ärkebiskop Modéus givit sig in i några meningslösa naturliga förklaringar, därmed reducerande händelserna.

Vår biskop menar att Bibeln är skriven av människor, avvisade en fundamentalistisk syn på Bibeln som Guds ord. Gud är inte författare, han är skaparen som står för det eviga, det heliga. Präster ska inte förklara utan ha respekt för dåtidens människors 

upplevelser, för mystiken som visar att religiositet är större än oss själva, som man ska ha stor respekt för. Man kan ju inte komma ifrån att händelser som inträffade för 2000 år sedan har satt världen i rörelse, förändrat världen.

Biskop Marika menade att även om vetenskapen kommer fram till att Gud inte kan finnas, har det ändå inte varit fel att leva efter kristna värderingar!

Biskop Marika avslutade med att berätta att hon är stolt över att vara biskop i Svenska Kyrkan, som  har 5,5 miljoner medlemmar, drygt 50 % av befolkningen. Biskopen  tycker den  är väldigt väl fungerande, Svenska Kyrkan har fler uppgifter än vad folk kanske i allmänhet känner till. Man ansvarar för det största kulturarvet i Sverige

med alla kyrkor och dess inventarier, man sköter begravningsverksamheten och den militära själavården. 

Ett mycket intressant anförande är till ända, vi tillät oss t.o.m. en kvarts övertid!

 

Vid pennan

Ulf Gemsjö