bjuder in aktuell landshövding - liksom aktuell biskop - till ett lunchmöte, länets respektive stiftets högsta representanter

för den världsliga och den andliga världen. Landshövdingeämbetet går tillbaka till Axel Oxenstierna och 1634. 

Landshövdingen avnjuter först sin lunch - en kycklingrätt - snett under porträttet av en av sina föregångare; Björn Eriksson.

Ämbetstiden är sex år, vår nuvarande landshövding tillträdde den förste mars förra året och kan alltså sitta kvar till 2031,  med

möjlighet till förlängning med ytterligare tre år. 

Vår föreläsare berättar först om sin bakgrund. Hon är uppvuxen i värmländska Årjäng, där hon jobbar i barnomsorgen, som dagmamma

och inleder sin politiska karriär i det socialdemokratiska arbetarpartiets tjänst först som ledamot av skolstyrelsen, senare i socialnämnden.

Hon fortsätter så med åtta år i landstinget. År 2006 erbjuds hon kandidera till riksdagen. Men hon tackar nej, med fyra barn hemma

och ett tidigare val av en ofta frånvarande resemontör till man, anser hon sig inte ha möjlighet. Men fyra år senare, 2010, är barnen mer självgående

och hon kommer in i riksdagen, med enbart tolv rösters övervikt över närmaste kandidat. Att en enskild röst visst kan ha betydelse, är en lärdom man kan dra av detta. 

I riksdagen sitter hon under fyra mandatperioder i utbildningsutskottet, vars ordförande hon så småningom blir. 

Men 2022 byts alla utskottsordförande ut, med undantag av Peter Hultqvist, som lyckas stanna kvar i försvarsutskottet. Vår landshövding hamnar nu i trafikutskottet. 

Och så kommer så förfrågan om landshövdingeposten i Östergötland, som vår gäst efter viss tvekan, tackar ja till.

Vår föreläsare jämför sin tjänst med generaldirektörens. Många uppdrag ska redovisas för regeringen. Arbetet har blivit mindre utåtriktat nu jämfört med hur det var

under nämnde Björn Erikssons tid. Hennes föregångare Carl Fredrik Graf avvecklade många uppdrag som ordförande i diverse stiftelser och föreningar, nu återstår endast fyra. 

En av dessa är den 2002 grundade Hagdahlsakademin, som haft sitt årsmöte kvällen innan vårt möte, där årets kock stod för maten. Charles Emil Hagdahl är ju känd som författare 

till den klassiska år 1879 utgivna Kokkonsten som vetenskap och konst med särskilt avseende på hälsolärans och ekonomins fordringar, där man inte bara kan läsa användbara recept som 

grävlingsstuvning utan också få säkert än idag  värdefulla tips om hur husmödrar och tjänstefolk ska hanteras. Hagdahl skänkte sin stora konstsamling till Linköpings stads museum , där den idag 

ingår i Östergötlands museum.

Något vår landshövding lägger ner mycket tid på är uppbyggnaden av totalförsvaret. Här samverkas med många aktörer som försvaret, polisen, civilsamhället. Här spelar Myndigheten för civilt försvar,

det tidigare MSB, en viktig roll. På grund av omvärldsläget har kraven ändrats och skärpts. En lokal nyckelroll har ju här SAAB, med vilka det ofta sker möten - många hemliga! Landshövdingen inser

att Linköping vid ett kritiskt läge, vid en väpnad konflikt, kan vara ett farligt ställe att bo på. 

I många frågor kan målkonflikter uppstå. När det t.ex. gäller att bygga en väg ska många perspektiv beaktas, miljöhänsyn, fornlämningar osv. 

Landshövding Svaltorp träffar regelbundet  länets olika kommuners kommunstyrelseordförande, hon finner samarbetet mellan kommunerna som gott.

Hon har även ofta kontakt med sina landshövdingekollegor. 

En landshövdings uppgift är också att få regeringen att inse att länet behöver ökade statliga anslag. Landshövdingarnas statsråd är civilministern.

Efter frågestund, erhållande av Söderköpingsmynt och välförtjänta applåder, hastar dagens celebra gäst iväg för ett möte med byalag.

Vid skrivpulpeten: Ulf Gemsiö