Magnus Henreksons mycket intressanta föredrag baserades bl a på artikeln: EU:s gröna giv – orealistiska mål och missriktade insatser, Magnus Henrekson et al (2026, nr 2).

 

År 2020 sjösatte EU sin gröna giv. Nu sex år senare är satsningarna på vätgas nedlagda och industrins elpriser är dubbelt så höga som i USA och Kina. Resultatet av detta är att företag och investeringar riskerar att flyttas från Europa.

 

EU har som mål att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 % till 2030 (jämfört med 1990 års nivåer). Att minska utsläppen från transportsektorn är en central del av detta. Sveriges delmål är att utsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 % senast 2030 (jämfört med 2010). En åtgärd för det är utfasning av fossila bränslen. Magnus framhöll att EU:s ambition att göra Europa fossilfritt i kombination med en växande ekonomi inte fungerar.  Allmänheten behöver förstå den här situationen, påpekade Magnus.

 

Magnus tog också upp kärnkraftens roll. Ett enda kärnkraftverk krävs för att driva ett AI-datacenter. Microsoft investerar därför i kärnkraftverk. (Samtidigt är det intressant att veta att Sverige gör av med mindre el än 1990). Kärnkraftverk är det enda realistiska för fossilfrihet, menade Magnus. Vind- och sol mm räcker inte. Kärnkraft kommer av allt att döma att spela en central roll för att klimatmålen ska uppnås på global nivå.

 

Magnus menar vidare att EU:s gröna giv är ineffektiv och dyr, vilket riskerar att försvaga Europas ekonomi utan att ge motsvarande klimatnytta. Målet att snabbt göra EU klimatneutralt anses för ambitiöst i relation till tekniska och ekonomiska förutsättningar. Synen på miljöpolitik behöver därför, än mer, gå mot en kombination av ekonomisk och miljömässig utveckling.

 

På den avslutande frågan om Magnus kör elbil är svaret nej. Magnus påpekade att det litium som behövs till bilbatterier kommer från gruvor där de som arbetar dör inom fem år. Hur ställer man sig till det när man köper sin elbil?