Inför ett välbesökt fredagsmöte berättade Sören om sin tid som VD i kommunens fastighetsbolag VFAB. Här nedan följer en sammanfattning författad av Anders Agnemar.
Sören Nicklasson talade under rubriken: ”Nybyggt och ombyggt i centrala Vadstena.” Han tog upp två exempel som genomförts under hans ledning och ett som han skissade hur man skulle kunna förverkliga.
Redan 1978 när Vadstena fortfarande ingick i Motala kommun och Sören var kommunfullmäktigepolitiker där hade han genom en motion föreslagit att man inte skulle riva den gamla mentalsjukhusbyggnaden Asylen i Vadstena. Så gott som alla hade vid den tiden uppfattningen att byggnaden skulle rivas. Staten hade beviljat ett rivningsbidrag på 800.000 kr och platsen där rivningsmassorna skulle placeras var redan utpekad.
Stadsarkitekten i Motala hade också föreslagit att det skulle byggas tvåvånings bostadsfastigheter i parken.
När Vadstena blev en egen kommun fick man överta motionen som Sören skrivit och Sören kom med i den grupp som tillsattes för att hantera motionen. Där föreslog Sören att man skulle undersöka möjligheten att återanvända byggnaden till lägenheter.
När den första slottsvallen var färdigbyggd flyttade landsarkivet det man dittills hade förvarat i Asylen till den nya vallen och så skulle Asylen rivas.
Sören visade interiörbilder för oss som gör att man förstår att många ansåg att rivning var det enda alternativet. Små celler och sjuksalar där färgen hängde i flagor och det var mycket mögel.
Men Sören lät arkitekten Fredrik Bernhard göra en skiss över hur man skulle kunna göra lägenheter genom att lägga samman celler och sjuksalar. Skissen visade Sören upp på en bolagsstämma med resultatet att återanvändning fick komma med som ett fjärde förslag efter total rivning, delvis rivning och annan allternativ rivning.
Två politiker Ingemar Lindaräng och Sven Ingvar Nilsson som egentligen tillhörde ”rivningssidan” hade under en resa i Norge förevisats en gammal textilindustribyggnad som med lyckat resultat hade byggts om till en bostadsfastighet. När de kom hem kontaktade de Sören och bad honom förklara hur han tänkte om Asylen. Han pekade då på allt det arbete och all den energi som hade krävts för att bygga Asylen och att det vore fel att inte ta vara på och återanvända detta. Efter den kontakten beslöt de två att gå över till ”bevarandesidan” och därmed blev det en knapp majoritet för återanvändning av Asylen när beslutet togs i KF.
Bygget budgeterades till 45 miljoner. Trots en tillkommande kostnad på 1.5 miljon för Glasgården som inte var planerad från början så blev närmare 3 miljoner av de budgeterade pengarna över. Kvadratmeterkostnaden var c:a 7000 kr. Det andra driftsåret gav ett överskott på 500.000 kr.
En viktig orsak till att ekonomin blev så bra var att man lyckades ta till vara de positiva ingångsvärden som byggnaden hade i form av grund, stomme m.m.
VFAB fick Europa Nostrapriset för att man hade lyckats behålla så mycket av den gamla byggnaden.
Sjökvarteren hade också en förhistoria som inte var så enkel innan man kom till byggstart. Man utlyste en arkitekttävling där man bjöd in fem arkitektföretag. En av dem hade så mycket att göra att de hoppade av. Det resulterade i att Sören kontaktade Antroposofernas arkitektbyrå i Järna med arkitekt Erik Asmundsen.
De svarade positivt att de var intresserade av att göra ett projekt i Vadstena. Det blev de som fick uppdraget. Byggnadsnämnden uppskattade inte Antroposofernas sätt att tänka. Så det var först efter den tredje ansökan från VFAB som man fick sin ansökan om byggnadslov för etapp 1 godkänd med minsta möjliga majoritet
6 - 5.
Det ingick i Antroposofernas upplägg stränga krav på det byggnadsmaterial och de målarfärger som skulle användas. Till exempel fick man inte använda plast, mineralull eller spånskivor.
När VFAB sökte bygglov för den andra etappen fick man det, men det klargjordes att man tänkte inte godkänna den kommande tredje etappen om också den var ritad av Antroposoferna. Därför blev det arkitekten Per Rydberg som fick det uppdraget.
Totalt blev det 65 nya lägenheter varav 25 var nya från grunden. dessa 25 kostade 13.400 kr/m2. Detta var 10% dyrare på grund av det trånga läget och ytterligare 10% dyrare än normalkostnaden på grund av de sundare byggnadsmaterialen, men detta motiverades med lägre kommande underhållskostnader.
VFAB och VD:n fick priser för sättet man byggde Sjökvarteren på.
VD:n för att han konsekvent genom hela byggnationen hade använt sunda material.
Det skrevs också en hel del positiva artiklar om byggnationen.
När man senare i en enkät frågade hyresgästerna: Varför tycker ni att det är så bra här i Sjökvarteren? Svarade man samstämmigt: Det är ju så vackert!
Erik Asmundsen: Människorna vill ha harmoni, sundhet och skönhet!
Sören avrundade lite snabbt med några tankar om silon. Han sa: När vi i Tankesmedjan fick höra om tankarna på ett äldrecentrum vid Norra Kvissberg, tänkte vi att det skulle gå att lokalisera detta mycket bättre i silon. Halva silon äldreboende och den andra halvan vårdcentral.
Schakt för ledningsdragningar m.m. finns, teknikdelen förläggs till spannmålstorkdelen. I bottenvåningen på boendedelen förläggs expeditioner, personalrum m.m. Andra till och med sjätte våningen 8 lägenheter i varje. Sjunde våningen matsal/restaurang. Därifrån kommer man att ha en mycket fin utsikt.
Sören avrundade: Min förhoppning var en gång att Vadstenaborna skulle få färgsätta silon.
