• Rikard informerade om att det fortfarande går att anmäla sig till distriktskonferensen. Det vore trevligt om fler deltog ifrån vår klubb.
• Aktivitetskommittén informerade om att från och med nästa vecka så lottar vi ut julklapp – ta med extra swish
• 22 medlemmar deltog denna morgon

 

Dagens föredragshållare Leif Thorvaldsson, som är ny medlem i vår klubb, berättade inlevelsefullt och trevligt om sina upplevelser som utlånad expert mitt i mörkaste Sovjetunionen 1982.

 

Under drygt 3 sommarmånader skulle den då 23 årige Leif försöka få ordning på produktionen av papper på en industri i Sovjet. Produkten som det svenska företaget hade sålt dränerade ut vatten ifrån råvaran. Hans egentliga uppdragsgivare blev, efter några turer, Marubeni. Ett japanskt handelshus som säljer och köper produkter och också, som i det här fallet, gör affärer med tredjeland.

 

Att resa de 80 milen ifrån Moskva till staden Kusk med matartåg och buss tog 24 tim. I staden bodde det ca 10 000 personer och samtliga jobbade på företaget.

 

På rummet möttes Leif av en naken glödlampa och gasläckor som behövde kontrolleras varje kväll. Han vägde bara 75 kilo vid ankomst men på grund av dålig tillgång på mat så stod vågen på 60 kilo vid hemkomst.

 

Vi fick en levande beskrivning av hur arbetet på fabriken gick till. Bland annat hade de låtit leveransen ifrån Sverige ligga ute i regn, rusk och kyla i flera år, så det var en utmaning att ens  få upp lådorna ifrån leran. Arbetarna hade inga skyddsskor utan filttofflor och mycket var väldigt gammalmodigt.

 

Efter tag lärde sig Leif att det mesta kunde göras på morgonen före frukost. Efter frukost kunde vissa bara klara begränsade uppdrag och efter lunch var ingen nykter, så då fick det bli rengöring av rost. Det var ett ”suparsamhälle”.

 

Han fick inte ringa ifrån byn för att fixa reservdelar, utan det fick det bli en resa tur och retur till Moskva för att ringa. Då det ändå inte kom några reservdelar så fick de låta tillverka dem och reparera på plats. Vid besöket i Moskva skulle han köpa film till kameran så han letade upp den enda affär i Moskva som sålde sådant. Kön var lång och när väl filmen var bärgad var det bara att ställa sig i nästa långa kö för att betala. Framme hos kassörskan hade han glömt vad beloppet hette på ryska och rundade av uppåt. Att han därför betalade för mycket resulterade i ett tumult i affären.

 

Vid något tillfälle kom en högre ”potentat” på besök. När denne höll ett tal till folket upprepade han flera gånger och pekade på Leif att ”allt elände i Ryssland beror på väst”.

 

När Leif besökte en vallokal och undrade varför det bara fanns en röstsedel blev han utkörd.

I stadens affär gapade hyllorna tomma, men på föreståndarens kontor fanns det grejer från golv till tak.

 

Vid något tillfälle kände sig Leif lite ensam och undrade om det inte fanns några andra västerlänningar i närheten. Efter några funderingar så fick han svaret att ”Jodå det finns några västerlänningar som han kunde träffa. De på skruvar på ett kärnkraftverk och det är bara 75 mil bort.” Då kände han sig om möjligt ändå mer ensam.