Mötet började högtidligt med att utbyta standar med Karin Harplinger från Rotary club of Greenville, District 7150 South Carolina.

Därefter tog föredragshållaren, Pontus Wärnestål, till ord om artificiell intelligens och myter kring det. Pontus är docent i digital tjänsteinnovation och designer och inte ingenjör vilket gör att han har en annan ingångssyn på hur vi kan ha nytta av AI.

Första myten är att AI är något nytt och konstigt, men för redan 2000 sedan beskrevs hur smidesguden Hefaistos gjöt gyllene betjänter som kunde städa, vakta dörren m.m. på samma sätt som vi idag använder automatiska dammsugare eller övervakningskameror.  På mitten av 1800-talet konstruerade Aida Lovelace en maskin där hon använde generell beräkning och då kunde lägga in olika startvärde och då få olika resultat, mycket likt dagens datorer. VI använder alla AI i vår vardag, t.ex. i navigationen i bilen, taligenkänningen i Siri eller Google-translate.

AI är mycket innovativt, har ett stort intresse och är applicerat ute i verksamheter. Det slår oss människor i t.ex. schack, Jeopardy, Starcraft och även konstnärliga saker så som målningar, om man matar in rätt parametrar från början. Men är det målet? Att AI ska slå oss människor?

Vi lär oss att betrakta de ”tama” problemen. Där har vi en känd lösningsmetod och tydliga mål, men där AI kan vara till nytt är de ”lömska” problemen. De är flervetenskapliga och föränderliga, inga problem som kan lösas men adresseras rätt. Här kan AI göra ett första joo och den fantastiska mänskliga hjärnan sen gå in och göra rätt bedömningar.

J.C.R. Licklider, som oftas kallas internets fader sa: “It is the destiny of computers to become interactive intellectual amplifiers for all humanity pervasively networked worldwide”

Så tillsammans kan vi använda våra tre superkrafter:

Tillsammans kan människan och AI lösa många av framtidens problem!