Det startade med Jonas morfar som arbetade på Arlövs Mekaniska Verkstad och Waggonfabriken i Arlöv bland EPA-ingenjörer som inte visste bättre än morfadern om gjutning. En närbesläktad yngling begåvades med morfaderns gjuterikonst av tennfigurer men denne tvekade inte att omvandla figurerna till en enda klump av tenn. Så till vår lycka var det Jonas som fick ärva tennfigurerna och gjutformarna som har resulterat att vi får lyssna på dagens föredrag.

 

Tenn har gammal historia då den upptäcktes för tusentalsår sedan då den började brytas på Tenn-öarna (numera England). Exporten gick via sjövägen till södra Europa, Palestina och Israel. För ca 3000 år sen blandade man in koppar och vips var mänskligheten i nästa fas, bronsåldern. Rent tenn började inte användas förrän 600.f.kr.

 

Den svenska kemins fader, Jöns Jacob Berzelius, genomled sina studier vid Katedralskolan i Linköping och hans avgångsbetyg betecknades han som ”en yngling av tvetydigt hopp” ofta missförstod pga. sitt intresse för naturvetenskap. Han började1796 vid Uppsala universitet för att som sina anfäder studera till präst men det blev naturvetenskap i stället. Trots tvetydigheten fann han grundämnena Cerium, Selen, Kisel och Torium och har fått två mineraler uppkallade efter sig, Berzelianit och Berzeliit.  Jacob gav SN (Tenn) grundämne nummer 50. Tenn smälter vid 252 grader då är spritköket att föredra vid gjuteriarbeten än spisen då smält rinnande tenn sprider ingen lycka.

 

 

Tenn används idag till legeringar, bronsklockor, lödtenn, elektronik och samekonst. De finns de som kan spå i en smält tennklump, föredraget ger oss inte svaret på om det var den nyss nämnda ynglingens uppsåt med sin tennklump.

 

Under 1800-talet i Tyskland blev tennfigurer populära som utbildningsmaterial föreställande djur m.m. Det var massproduktion i Tyskland och Frankrike där gubbarna gjöt och kvinnorna målade. Figurerna gjöts i skiffer eller i gipsform och idag används främst gummi som formmaterial. I England finns det centrifugalgjuterier. Figurer gjuts som siluetter, halvrunda och helrunda. De kräver olika målningstekniker då siluettfiguren är platt och ska då målas så tenngubben ser tjock ut.

 

Olika slag gestaltas genom dioramor med tennsoldater som finns i olik storlekar, ända ned till 2 mm. Tennsoldater ska inte bo i kalla och fuktiga garage eftersom tennpesten då kan spridas bland de äldre soldaterna födda före 1980. De yngre soldaterna har blivit vaccinerade med vismut och antimon.

Tennfigurer är stort i Europa, bara Tyskland finns det 25 museer.

Det arrangeras mässor, utställningar och på ett museum kan 300 000 figurer beskådas i detalj. Tennmuseum i Sverige har det lite jobbigare, efter 40 år lades museet i Hjortsnäs ned 2002 och samlingen flyttades till Strängnäs och vidare till Arsenalen. Samlingen är nu magasinerad även om Kulturen i Lund har ett diorama om slaget vid Lützen med 3 000 soldater (vilket är 30% av de stupade).

 

Vi kan då nu glädjas att Minivärlden i Ljungby ståtar med Sveriges utställda samling om 5 000 figurer. Vilka har enhändigt målats och del har även gjutits av Jonas. Det finns ytterligare 15 000 figurer kvar hemma tillsammans med oräknat antal gjutformar. Jonas funderar på nya Dioramor som Zulukriget och Ljungby på vikingatiden (varför inte ett Rotarymöte författarens förfrågan, RP tavlan finns som förlaga). 
Former går att beställa även i skiffer och det går att göra egna i gips. Man kan 3D printa en figur och göra formen av. Nu återskapas de gamla slagen som numera utkämpas via Internet och vid event. Dock har Jonas barn inte ärvt glädjen i gjutarkonsten.

 

Johan Mansfeld