Gästande Rotarianer: Elisabeth Strokirk, Halmstad, ass. Guvenör, Roland Johansson, Värnamo Apladalen Rotaryklubb
Övriga gäster: Olle Bolmelind
Besök i annan Rotaryklubb:
Deltagande i annan närvaroberättigad Rotaryaktivitet:
Dagens veckobrevskrivare: Peråke Wiberg
Nästa veckobrevskrivare : -
Klubbärenden: RFE
Dagens program: Ljungby Koloniverksamhet, Olle Bolmelind
Kommande program:
5/5 - Kvällsmöte Minivärlden, Tågcentralen, Anders Billow.
13/5 - Bilhandel eller onlineförsäljning, Johan Ahlberg.
20/5 - Mitt liv som journalist, Sven-Inge Idofsson.
2/6 - Kvällsmöte Långhults fiskodling.
Referat:
Förutom dagens inplanerade föredragshållare, Olle Bolmelind, hade vi också besök av distriktets assisterande guvernör, Elisabeth Strokirk. Elisabeth tog upp frågan om ny distriktsindelning. Vi i Ljungby kommer att tillhöra ett nybildat distrikt fr.o.m. 2024. Så upplyste Elisabeth oss om att nästa världspresident kommer att bli en kvinna. Slutligen presenterade Elisabeth lite nya kläder med rotaryemblem som hon tyckte vi skulle köpa för att på så sätt göra reklam för Rotary.
Dags för Olle Bolmelind att ge oss ökade kunskaper om barnkoloniverksamhet i allmänhet och om Ljungbys koloniverksamhet i synnerhet. Koloniverksamhet har funnits i Sverige sedan 1880-talet då man i Stockholm ordnade läger för ”fattiga, undernärda och sjukliga” barn. Det var i regel ”snälla damer” som såg till att barnen fick komma ut till havet för hälsosamma kalla bad. Men i Ljungby startade koloniverksamheten genom att Ljungby kommun köpte en gammal gård nere vid Skummeslöv 1927. Tyvärr såldes gården ”av misstag” år 2000. Då fick man flytta koloni-verksamheten till en ny plats utanför Varberg. Olle visar nu en skrift från 1928 där man beskriver att det just var fattiga och sjukliga och undernärda barn som fick komma till kollo. Av skriften framgår bl.a. att man vägde barnen när de kom och när de åkte hem. Det visade sig att de i genomsnitt ökat 4,5 kg i vikt under kolonitiden, vilket ansågs som ett synnerligen bra resultat. Detta var i mycket betingat av att man mer eller mindre hällde grädde i barnen.
1981 kom Olle in i verksamheten via sin militärtjänstgöring. Då sa man att det var sista året man skulle ha koloniverksamhet för nu behövdes den inte mer. Nu hade föräldrar det så bra att de behövde inte sända sina barn till koloni. Men verksamheten kom att fortsätta och man började bygga upp pedagogiska program för verksamheten. Det har också visat sig att det viktiga för alla barn är att vuxna bryr sig om dem och gör saker tillsammans med dem. Det är viktigt att barn får känna att de betyder något och att de har en identitet. Enligt Olle är det viktigt att man vet hur barn fungerar och hur de tänker och att man är medveten om att de inte kan lika mycket som vi. Man måste anlägga ett barnperspektiv när man jobbar med barnen på kolonin. För att de ska bli aktiva delas de in i grupper med olika aktiviteter där alla måste vara med. Detta tycker barnen om.
Nu jobbar man på att försöka få ihop ett läger även i sommar. Man har två stora problem och det är ekonomin och personal. Det krävs femton ledare då man har två grupper med ca 50 barn i varje grupp. Kommunen har visserligen beviljat 200 000 kronor för verksamheten men dels har man ett underskott från förra året på 200 000 kronor, dels har kommunen delat upp anslaget så att man får 100 000 kr i år och lika mycket nästa år. Nu måste man gå ut till sponsorer och tala om att även om kommunen avsatt pengar för verksamheten så behöver man lika mycket stöd i år som tidigare år. Så vill man ha drogfria ungdomar som ledare och det är inte lätt att hitta drogfria ungdomar i dag. Eftersom det inte finns tillräckligt med intresserade ungdomar i Ljungby, söker man nu ledare över mer eller mindre hela landet.
