Olof Björkmaker

Mikale Larsson

Iris Steiner

Mikael Karlund

Carl Schultze

Inga Ståhl

Nickas Asp

Britt Johansson

 

 

Distriktskonferens i Landskrona, Elisabeth R-J

 

 

Dagens  veckobrevskrivare är Peter Berg

 

 

Vinnare i vinlotteriet: Carina Karlund och Sylve Wiik

                                                                                                                

Lennart Ljunggren 3 nov

 

24/10 Lunchmöte på Terraza kl 12.00-13.00. Om Ukraina- Olof Björkmarker Ljungby kommun.

 

31/10 Lunchmöte på Terraza kl 12.00-13.00. Vem tänker djupast i framtiden - Vi eller AI

6/11 kvällsmöte 18.30- 21.00 Besök på Tillsammans arena

 

 

27/10 kl 18.00 -21.30 Club Visioning på Lars Göranssons kontor

3/11 Club Visioning

17/11 Årsmöte

 

 

 

 

Elisabeth

 

 

 

Olof Björkmarker, Chef på Kommunledningsförvaltningen för en avdelning som heter Administration och Säkerhet. De ansvarar för flera områden, bl.a. kommunarkivet, överförmyndarhandläggare osv. I våras var han med på en resa till södra Polen staden Rzeszow och Västra Ukraina staden Lviv.

 

 

 

Gruppen som reste tillhör Totalförsvaret, och syftet med resan, att försöka förstå hur det är att leva i ett land 3 år in i ett krig. Sverige måste ta lärdom av Ukraina och förbereda oss för en sådan situation. Nu bör vi verkligen visa att vi stöder Ukraina, så att de kan hålla försvarsviljan uppe, det är mycket viktigt.

Mellan Rzeszow och Lviv är det tre timmar med bil. I Lviv är det drönare och missiler med jämna mellanrum som skapar död och förtvivlan. I Rzeszow som ligger i utkanten av EU och Polen har 200 000 invånare, här igenom regionen har passerat ca 2 500 000 flyktingar från Ukraina i början av kriget. Idag är det 25 000 kvar i området. Detta var man inte förberedd på och det medförde stora svårigheter. De fick bara ställa upp på det, det var inget annat att göra.

Ifrån Rzeszow fick gruppen ta en buss till gränsen mot Ukraina. Ingen annan trafik är tillåten på sträckan. Vid gränsen fick de med sig sina packning och gå över till Ukraina. Det var som ett ingenmansland vid gränsen. De lämnade Polen med sura gränsvakter och blev glatt välkomnade till Ukraina. Så ny buss vidare till Lviv, och ut på promenad i stan.

 

Här går folk omkring som i vilken storstad som helst i Europa. Men det finns mycket som minner om kriget, framför allt stora begravningsplatser. Här begravs huvudsakligen människor som är mellan 25 - 40 år. Det är män och kvinnor som varit stridande. Begravningsplatsen vi ser är annorlunda, det är en stor slät yta, och en bänk vid varje grav. Här kan man se de sörjande sitta, mestadels kvinnor. I en park visas bilder av människor som saknas, män och kvinnor som man lyfter fram för att man skall minnas dem.

 

För gruppens egen säkerhet fick de förbereda sig med kunskaper om katastrofmedicin för överlevnad. De fick också information om att iordningställa sina kläder till natten, så att man fort skulle komma på benen och ut till skydd.

Det finns numera appar som varnar för flyglarm, det är en bra hjälp för att inte behöva gå i skydd i alla lägen. Om det varnas för drönare kan man vänta en stund, men om det är missiler måste man snabbt ta sig till skyddsrum. Här i västra delen av landet är det inte så frekvent mellan larmen som det är längre österut, som är närmare stridsområdena. Kiev har larm varje natt. Där är appen röd hela tiden.

Superhumans är en institution som tillverkar proteser. Ett intressant koncept som är både sjukhus och rehab institution. Har man förlorat kroppsdelar får man vara där, få en ny protes, passa in den och öva upp förmågan att använda den. Det som är annorlunda i denna konflikt är att här är det många som har förlorat armar och till och med både armar och ben. Det blir naturligtvis väldig svåra problem att hjälpa till med så omfattande skador.

Gruppen besökte även en gymnasieskola som bl.a. utbildar unga i försvar. Det viktigt är att lära sig överleva om de i en framtid skall delta i strid. Om 10–15 år kanske eleven blir soldat eller befäl i ett förband. Inte oväntat hade läraren protes på ett ben.

I ett förlossningssjukhus har man grävt ut hela källaren och inrett den så att man vid behov, när flyglarmen går, kan flytta alla patienter ner till dessa säkra lokaler. Här kan man så fortsätta vården, vid ett av de bästa och modernaste förlossningsklinikerna i landet.

Så måste man också säga om Liviv, att staden har ett rikt och rörligt gatuliv. Det beror i mångt och mycket på att många människor flyttar västerut, bort från stridsområdena i öster, till det ”relativt” lugna och säkra Liviv. På ett av torgen hittar men en livaktig marknad. Här säljer man allehanda varor, och bland annat en dörrmatta med bild och texten, ”torka fötterna på Putin”. Allt detta visar att man försöker leva som vanligt, men kriget är allestädes närvarande och man påminns om detta på många olika sätt.

 

Avslutningsvis säger Olof, att man i både Ukraina och Polen, som har haft krig förut, inte trodde att detta hemska skulle hända igen. Därför är uppmaningen, Ni måste förbereda er!

Peter