|
Dr Christina Rångemark Åkerman var dagens föreläsare. Hon har specialistkompetens inom klinisk farmakologi och disputerade 1994 vid Göteborgs universitet och tog därefter en MBA vid Handelshögskolan i Stockholm. Har tidigare arbetat som medicinsk chef för Astra Zeneca och tillträdde posten som generaldirektör för Läkemedelsverket 2008 och där stannade hon till 2014. Hon är nu president i ICHOM och är knuten till ISC ( Institute for Straregy and Competitiveness) vid Harvard Business School. Hennes röda tråd inom medicinen har varit, vad hände med patienten? Patienter skickas mellan olika specialistkliniker men vad är resultatet av alla behandlingar? Vad hände med patienten efter ev. operation? Kom patienten tillbaka till arbetet? Var pat återställd? När Christina började på Läkemedelsverket trodde hon att man hade koll. Men icke, regionen gör sin del, kommunerna sin, ingen har det övergripande ansvaret. I Lund hade man börjat kontrollera 10000 kataraktpatienter om behandlingen hade lyckats. 98 % av patienterna hade fått en förbättrad syn men 7-8 % av de som var över 90 år mådde sämre. Det visade sig att deras behov att se bättre på långt håll inte behövdes då det nästan uteslutande var inomhus och då räckte deras "gamla" syn I OECD utredningar visar det sig att minst 20% av den sjukvård som utförs inte kommer till nytta. Detta innebär att man först måste prata med patienten om vad som är bra för henne/honom. Man kan alltså inte bara räkna med de kliniska måtten utan måste också se hur det går för patienten. Christina önskade att speciellt höftledsingrepp bör följas upp av vårdgivaren, 2 år efter ingreppet och vid komplikationer minst 5 år. Hon menade även att man bättre utnyttjar de kliniker som har mest rutin och jämför sjukhus på resultatet av olika behandlingar. Avslutningsvis var det synd att vi inte var fler denna morgon på detta intressanta föredrag.
|
