Vid tisdagens lunchmöte var vi 25 personer varav sex gäster närvarande. Det var en bra siffra mot bakgrund av det ihärdiga regnandet den aktuella tiden.

Dagens föredragshållare var Kerstin Eriksson, som tidigare har arbetat både i offentligt och privat med människor i behov av stöd i någon form. Nu, som pensionär, har Kerstin startat ett konsultföretag för att kunna fortsätta inom området.

Föredraget hade hon givit rubriken ”Från objekt till subjekt”. Hon beskrev på ett mycket informativt och inkännande sätt den resa som personer med någon form av intellektuell funktionsnedsättning har gjort de senaste 80 åren med hjälp av en förändrad lagstiftning. 1944 infördes en lag om skyldighet att ordna utbildning för ”bildningsbara sinnesslöa”. Nästa betydande lag på området var en omsorgslag som kom 1968 och tydliggjorde de dåvarande landstingens ansvar för dessa personer. Den uppdaterades 1986 men den stora förändringen

gjordes 1994 då LSS (lag om stöd och service) infördes. Den var en s.k. rättighetslag som markerade de rättigheter som personerna i behov av stöd kan kräva., som t.ex. tillgång till personlig assistent och boende i lämplig form.

 

Tre boendeformer är tillämpliga. De är gruppbostad, servicebostad eller, som det heter, annan särskild anpassad bostad. De berörda personerna önskar oftast en servicebostad, dvs. en lägenhet i ett vanligt flerfamiljshus men med serviceinsatser av kommunen. Det är också den för kommunen avsevärt billigaste formen och blir därmed en win-win-situation för båda parter. Ängelholms kommun bygger gruppbostäder men försöker underlätta för de berörda personerna att göra en bostadskarriär med sikte mot boende i egen lägenhet.