Plats: Gästis

Tid: 11.45-13.15

Närvaro: 10   medlemmar.

Besökande: 4 gäster.

Besök i främmande klubb: inga

Födelsedag: Inga denna veckan

Klubbärenden:

Vår president, Krister Wall, inledde mötet med att hälsa alla välkomna och särskilt dagens gäster och föredragshållaren Jörgen Martinsson. Krister meddelade att nästa kvällsmöte blir på KOM IN i Knislinge den 26 februari kl 18 med EGO föredrag av Gunnar Blixt.  Därefter berättade Krister om lyrikern och översättaren Katarina Frostensson. Hon föddes 1953 och valdes 1992 in i Svenska Akademin på stol nummer 18. Hon utträdde ur Akademin 2019 i samband med att hon anklagats för jäv i samarbetet med sin make (Jean-Claude Arnault) på kulturföreningen Forum som fått bidrag av Svenska Akademin. Krister läste sedan dikterna, ”Mäta” och” Erinran av en äng” ur hennes verk.

Jörgen Martinsson, som varit Vd för Svensk Mink 2006–2011 och återinträtt som vd 2019, berättade att han numera jobbar inom bostadsmarknaden och med affärsutveckling. Jörgen är född och uppvuxen inom minknäringen på Listerlandet i Sölvesborgs kommun och bor i Hällevik.  

Föredraget handlade om minknäringens ”uppgång och fall” i Sverige. Minken finns inte naturligt i Sverige den kom hit från Nordamerika via Norge genom import på 1920 talet. Minknäringen var ett bra komplement till små jordbruk och fiske som kunde bidra till födan för minkarna. På Listerlandet fanns en perfekt kombination av dessa faktorer och var en bidragande orsak till näringens stora utbredning där. På Listerlandet har ungefär hälften av minkuppfödningen i Sverige funnits. För 50–60 år sedan fanns det ca 2000 minkfarmer i Sverige. Nu finns ett 20 tal. All produktion av päls såldes internationellt ofta genom världens största auktionshus för päls i Köpenhamn. Stora inköpare var modehusen samt Asien och Kina. I Helsingfors finns viss handel med minkpäls kvar. I Sverige har inte päls använts på länge, den ansågs som en lyxprodukt.

En anledning till minknäringens avveckling är Covid-19-pandemin 2020 då det visade sig att minken hade lätt att smittas av viruset. Det medförde att en del av minkarna dog av viruset. Det befarades också att minkarna bidrog till smittspridningen av Covid -19. Vilket ledde till ett tillfälligt stopp för minkuppfödningen i Sverige 2021. Detta påskyndade också debatten om näringens framtid. I Danmark, där de största uppfödarna fanns, avlivades 17–18 miljoner minkar pga. rädslan för spridning av viruset.

I samråd med Folkhälsomyndigheten, Tegnell m.fl. beslöts 2021 om ett produktionsförbud, men avelsdjur fick behållas. För produktionsförlusterna fick näringen 60 miljoner kr i bidrag. Den svenska regeringen beslutade efter pandemin att inte återöppna minkfarmarna, vilket ledde till ett permanent förbud från 2023. I höstbudgeten 2023 beslöts om ett bidrag till avvecklingen av näringen om 180 miljoner kr.   

Minkfarmar kan nu ansöka om ekonomiskt stöd för att avveckla sin verksamhet.

Ett ekonomiskt stöd får betalas ut till minkuppfödare i Sverige som vill lägga ner sin pälsproduktion. Stödet kommer betalas ut under innevarande år till de nedlagda minkföretagen efter verksamhetens storlek. Kravet är att man måste ha lagt ner sin verksamhet innan den 30 juni i år. Med det nya ekonomiska stödet kan minknäringen, som snart bedrivits i hundra år i Sverige, bli historia.

 

Jörgen berättade också om de otaliga hot som han och näringen utsatts för av djurrättsaktivister som med allt från lagliga- till kriminella metoder försökt stoppa minkuppfödningen.

 

Vid pennan/tangentbordet.

Gunnar