Professor emeritus Lars Larsson berättade om utvecklingen av segelbåtar under efterkrigstiden.
Lars har ägnat sitt yrkesliv åt utveckling av numeriska metoder för beräkning av strömning kring fartygsskrov samt segelbåtsteori, vid Chalmers Tekniska Högskola. Han har deltagit i fem Americas Cup utmaningar som hydrodynamisk expert. Kunskaperna inskränker sig inte enbart till ”bryggsegling” utan han har bl.a. tagit tre SM-tecken i Folkbåt.
Den röda tråden i föredraget var interaktionen mellan mätregler för kappseglingsbåtar och båtars utformning, inte minst inom Americas Cup.
Lars har ägnat sitt yrkesliv åt utveckling av numeriska metoder för beräkning av strömning kring fartygsskrov samt segelbåtsteori, vid Chalmers Tekniska Högskola. Han har deltagit i fem Americas Cup utmaningar som hydrodynamisk expert. Kunskaperna inskränker sig inte enbart till ”bryggsegling” utan han har bl.a. tagit tre SM-tecken i Folkbåt.
Den röda tråden i föredraget var interaktionen mellan mätregler för kappseglingsbåtar och båtars utformning, inte minst inom Americas Cup.
De gamla mätreglerna hade huvudsakligen vattenlinjelängden som grund. Resultatet blev väldigt långa överhäng i både för och akter, begränsad bredd, låga fribord och stor kölvikt. Skroven upplevs som mycket vackra med långa smäckra linjer. En nackdel med denna utveckling var att båtarna blev dyra i förhållande till utrymmet. En ny trend var Folkbåten som skapades just för att erbjuda familjen en möjlighet till långsegling till överkomlig kostnad.
Under 60-talet kom plastbåtarna och grunden lades för den explosion av båtlivet som skedde under följande årtionden. Samtidigt utvecklades IOR, International Offshore Rule. En regel som fick mycket stor betydelse för både kappseglingsbåtar och nöjesbåtar. Exempel är Scampi och Ballad. Regeln skapades för att få bort de dyra och opraktiska ändskeppen och dessa bestraffades hårt. Inledningsvis blev också båtarna mer praktiska och sjövärdiga. Så småningom lärde sig dock konstruktörerna att ”lura” regeln med mycket underliga skrov med smala ändskepp, bulor och utväxter på skroven. Dessutom blev sjövärdigheten lidande vilket kom till tragiskt uttryck vid Fastnet Race 1979 där 19 seglare dog under en svår storm.
Behovet av en ny regel var stor, samtidigt hade segelbåtsforskningen i kombination med datorutvecklingen skapat förutsättning för att beräkna segelbåtars prestanda genom s.k. VPP, Velocity Prediction Program. Detta blev grunden för nya regler. Båtarnas potential beräknades oavsett utseende. Motivet för underligheter var därmed borta och båtarna blev mer harmoniska och sjösäkra.
Americas Cup hade samtidigt släppt sin gamla R-regel och båtarna blivit lättare och snabbare. Ett nytt genombrott kom när katamaraner tilläts i början på 10-talet. Nyzeeländarna insåg att dessa båtar skulle kunna ”foila”, bäras upp av bärplan. Detta lyckades också i Cupseglingarna 2013. Grunden för denna utveckling var kolfiber, ett mycket lätt och starkt material. De nya foilande katamaranerna kunde nå 50 knop, en tredubbling av farten på 80 år!
Nästa steg i Americas Cup historien togs till utmaningen 2021 i Auckland där foilande enskrovsbåtar utvecklades. Stabiliteten skapas av en vinge som bär upp båten i lä samtidigt som vingen i lovart lyfts upp i luften för att skapa ett rätande moment. Farter på 55 knop har uppmätts. Bilden av flygande monster är slående.
Vid pennan Gunnar Larsson.