Veckobrev Nyköpings Rotaryklubb vecka 35 2026
Datum: 28 augusti 2026
Tjänstgörande President: Katarina Josefsson
Närvarande: 30 medlemmar och åtta gäster nämligen Sedra Alvanos, Kerstin Forsberg, Matilda Eliasson samt Catharina Rehnströms gäster Maria Carlsson och fyra unga män som presenteras nedan.
Rotaryärenden
Tjänstgörande President Katarina hälsade välkommen och då speciellt till dagens gäster.
- Bosse Söderling berättade om planerad återträff på Stensund för Sörmlandslägrets deltagare den 5-6 september. Det behövs bilskjutsar till Stensund 5/9 och därifrån den 6/9. Behovet täcktes bara delvis genom anmälan på dagens möte så fler behövs. Kontakta Bosse!
- Förra terminens planerade besök på Flygmuseet i Linköping kunde inte genomföras. Klubbmästare Staffan önskade handuppräckning bland idag närvarande för att utröna intresse för ett nytt försök. Cirka 7 av dagens medlemmar räckte upp handen. Frågan tas upp även på nästkommande möte.
- Rapport från Ungdomskommittén: Emma har varit på sommarutbyte till Italien och därifrån har Ariane gästat Nyköping. Bägge mycket nöjda!
Från Nyköping har Maja just avrest för årsutbyte i Alaska och även Love nu klar för avfärd till USA.
Två av våra aktuella utbytesstudenter var närvarande, nämligen Leticia från Brasilien och Sophie från USA. Bägge verkade glada och nöjda och var igång på respektive gymnasieskola.
- Stina Palmberg-Eriksson brinner, som vi vet, för Nepal och har besökt landet nio gånger. Hon har huvudsakligen vistats i och har vänner boende i Katmandu som är förskonat från den aktuella störtflodskatastrofen. Hon har dock även besökt och tillfälligt bott i ett idylliskt område som idag är helt förstört av flodvågen. Vädjar via sitt Facebook konto om hjälp för de utsatta. Se bifogad info i medlemsbrevet.
Dagens föredrag: ”Hur gick det för de ensamkommande flyktingbarnen i Nyköping” – Catharina Rehnström och Maria Carlsson.
Vår medlem Catharina tillsammans med Maria Carlsson, kurator på Nyköpings Gymnasium, har varit starkt engagerade för hjälp till de ensamkommande flyktingbarnen och startade 2018 föreningen Livboj 18.
Föredraget inleddes med att Catharinas fyra gäster presenterade sig:
- Inayat Yousafzai – ursprungligen från Afghanistan, kom till Nyköping men varit såväl på Öland som i Stockholm. Bor nu i Nyköping, trivs bra och arbetar i äldreomsorgen i Tystberga.
- Sakhi Hasani – från Afghanistan. Bor i Nyköping, permanent uppehållstillstånd först efter tre överklagade avslag! Arbetar inom” hemgångsteamet” i kommunens äldreomsorg.
- Sohrab Attei – också från Afghanistan, bott 10 år i Oxelösund och arbetar på Proplate
- Ali Tavasoli – föräldrar från Afghanistan men född i Iran där modern och en syster bor kvar. Är 27 år, arbetar timanställd inom hemtjänsten och studerar parallellt för att bli installationselektriker.
Under 2015 kom 163 000 flyktingar till Sverige och bland dem cirka 200 ensamkommande barn, främst tonårspojkar, till Nyköping. De togs väl omhand i Nyköping utifrån kommunalt ansvar och fick god man, boende och skolgång. Flertalet rotade sig här men ofta trassliga asylutredningar. Migrationsverket hade problem med personal och kompetens och svårigheterna skärptes då man i Afghanistan inte utfärdar formella pass.
När pojkarna fyllde 18 år, eller efter kritiserad medicinsk åldersbestämning (bl.a. röntgen av knä och tänder) av Migrationsverket bedömdes vara 18 år, betraktades de som vuxna och ansvaret övergick från kommunen till Migrationsverket och de hänvisades till Asylboenden i Flen och andra orter.
Av de cirka 200 ensamkommande fick 48 uppehållstillstånd via den tillfälliga ”gymnasielagen”, 11 fick uppehållstillstånd av skyddsskäl och ett 20 tal flyttade till andra länder. Alla kvarvarande hade dock förlorat sin trygghet med god man och tryggt boende, ofta i familjer. Föreningen Livboj 18 med som högst ett 40-tal medlemmar bildades för att stötta i vardagen och i första hand ordna någon typ av boenden för målgruppen och ”tigga pengar” för livets nödtorft med hyror, mat och busskort men senare även för körkortsutbildningar och för nio ungdomar även truckförarutbildning! Stora bidragsgivare var Nyköpings församling, Röda Korset och Rädda barnen men även många mindre bidrag som från Odd Fellow, Rotary och privatpersoner.
Hur har det då gått under de tio år som förflutit?
Man har ”koll” på cirka 70 ur ursprungsgruppen och en uppföljning visar att det för flertalet gått alldeles utmärkt och flertalet finns kvar i Nyköping-Oxelösundsområdet. De har ofta egna lägenheter, flertalet har körkort och många även bil, en del har bildat familj. De är yrkesverksamma, ett tjugotal av dem arbetar inom vård och omsorg varav flera har undersköterskeutbildning, 13 arbetar inom industrin, 5 är restaurantarbetare, lika många butiksanställda och hos övriga noteras mer än dussintalet olika yrken som sprinklermontörer, chaufförer, hamnarbetare, kriminalvårdare, elevassistenter, svetsare, elektriker och kock. Här på Hellmanska gården arbetar en av dem sedan fem år som uppskattad bagare!
Dock saknas inte orosmoment! Medborgarskapsfrågan är komplicerad när man saknar pass, många upplever mer rasism i dagens samhälle. De har permanenta uppehållstillstånd men oroas av en politisk utveckling där dessa ifrågasätts. Glädjande är å andra sidan en bättre förståelse och bättre samarbete med Nyköpings kommun idag.
Presidenten tackade för ett mycket intressant föredrag präglat av stort engagemang och vi åhörare imponerades av alla de personliga insatser och uppoffringar som ligger bakom dagens glädjande summering.
Vid tangentbordet
/ Lars Å
