Ingvar har skådat fåglar sedan 50-talets mitt, hans första fågelanteckningar är från 1954.

 

Idag är Ingvar ordförande både i Sörmlands ornitologiska förening och i fågelföreningen Tärnan.

 

Ingvar inledde föredraget med lite bakgrundsinformation om fågelskådning och fågelinventeringar. Sveriges fågelbestånd har följts sedan 1800-talet och på ett mer organiserat sätt sedan 1950-talet. Under 1970-talet stärktes organisationen ytterligare genom att man skapade något som heter Svensk häckfågelstaxering. 2015 skapades sedan ett kustfågelövervakningssystem. Det senare går ut på att man i Östersjön som exempel har ca 100 st. definierade kontrollrutor och i dessa följs fågelbeståndet noga.

 

Föreningarna som Ingvar är engagerad i har av Länsstyrelsen fått i uppdrag att inventera fågelbeståndet längs Sörmlands kust uppdelat i södra, mellersta och norra skärgården. Så idag är 1000-tals frivilliga krafter involverade i dessa inventeringar. Övervakningssystemet ger en god bild över det 40-tal arter som följs här i Sörmland.

 

Man har då kunnat se att det beroende på vilken grupp som de olika arterna tillhör så har dessa utvecklats på olika sätt. Växtätande fåglar såsom t.ex. änder, tranor m.fl. ökar i antal. Likaså ökar de fågelarter som är fiskätande, dit t.ex. silver- och fisktärnor räknas, den senare har ökat från 200 häckande par 2015 till 1800 häckande par vid senaste mätningen. I denna senare grupp är det bara 2 arter som minskar nämligen skräntärnan och tobisgrisslan.

 

Fåglar som äter ryggradslösa djur såsom musslor minskar, hit hör arter som ejder, svärta, roskarlen och strandskatan. Anledningen till detta är att det krävs områden med stor musselproduktion för att få fram tillräckligt med föda. Ejdern är som Ingvar uttryckte det i fritt fall, vid en inventering 2000 fanns det 315 000 häckande par i Östersjön, 2008 hade antalet sjunkit till 150 000 par och vid senaste inventeringen för något år sedan var man nere i 60 000 par. Huvudanledningen tror man är födobrist men även B-vitaminbrist är en tänkbar orsak likväl som man undersöker om det är något som skett på deras övervintringsplatser.

 

Även allätande fågelarter som gråtrut och silltrut minskar i antal, där silltruten är den art som minskat mest. Slutligen kom Ingvar in på skarven som funnits i våra vatten i princip sedan jorden skapades. Den försvann under 1800-talets senare hälft då den jagades aktivt men återkom till Kalmarsund på 50-talet och har sedan 70-80-talet igen etablerat sig i Sörmland. Skarven häckar i kolonier, idag finns ca 5 000 häckande par i Sörmlands kustlandskap. En inventering som gjordes i somras kom fram till att skarven enbart häckar på 5 av Sörmlandskustens ca 3 000 öar och kobbar.

 

Men frågan är vad som händer med fågelbeståndet i Östersjön framöver. Östersjön är ett av världens mest nedsmutsade hav och vi har en gigantisk miljöskuld sedan generationer tillbaka. Östersjön är också ett av de mest trafikerade haven i världen. Förutom detta planeras i dagsläget vindkraftsparker med totalt mellan 3 – 4 000 kraftverk i hela Östersjön varav ca 200 utanför Sörmland. Vilken påverkan allt detta har hade Ingvar inget svar på mer än att någon form av påverkan av fågelbeståndet kommer detta leda till.