Datum: 4 oktober 2024

President: Cecilia Ekberg

Närvarande medlemmar: 42 

Gäster: Karin Berg, Mauri Gade Kulovuori, Mats Hallberg, Birgitta Harvyl,
Eila (utbytesstudent).

 

Vik. Presidenten Cecilia Ekberg förmedlade en hälsning från klubbens President Ann de Jonge som nu fullföljt hela pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Hurrarop och en spontan applåd utbröt.

 

Dot Gade Kulovuori informerade om att nästa veckas program tar upp Ryla där en stipendiat berättar om sitt deltagande. Bo Söderling ställde fråga om någon klubbmedlem möjligen har erfarenhet av Ryla-verksamhet inifrån. Han vill gärna ha kontakt i så fall.

 

Tommy Östman, Ungdomskommittén, informerade om kommande möte i skolor då information ges till skolelever om Rotarys ungdomsutbyte.

 

Maud Kellner berättade Cecilia Ekberg fått ta emot Sörmlands Sparbanks nya pris för kvinnligt företagande i Sörmland på 32 000 kr. Lenita Holmgren, Svedlinds, vann priset i Oxelösund. Spontan applåd!

 

 

Johan inledde med att berätta att detta var hans första egoföredrag någonsin och att han tyckte det var roligt. Viktigast för honom är familjen: Birgitta och hans fyra barn, åtta barnbarn och därtill bonusbarnbarn. Dessutom lever hans mamma som är 103 år!

 

Johan föddes i Småland, har bott i Värmland tillbringat merparten av livet i Stockholm. Han och Birgitta älskar att resa och gillar konst, litteratur, historia och litet golf. Mat och vin hör livet till.

 

Johans militära karriär som skulle ta honom ända till ÖB-posten (2002-2003) började med värnplikten i Borås. ”Sedan har jag tagit 16 olika steg för att bli fyrstjärnig general”, berättade Johan och lade till att det enbart är – kungen och ÖB som får ha fyra stjärnor. Johan var till en början inriktad på att bli diplomat, tycker om språk och gillar människor – men han hade även goda föredömen inom det militära. Så det fick bli militärbanan. Officer blev han tidigt och har sedan dess tjänstgjort i både Sverige och utomlands.

 

Johan har förhandlat i flera konfliktområden; Afrika, Mellanöstern och även tjänstgjort i Balkan. Han var aktiv som resurs för att lösa inbördeskriget i Sierra Leone som varade i tio år och hjälpte till som militär expert i en FN-domstol.

 

Ett uttryckssätt är ”det är svårt att bli ÖB men lätt att vara det”. Johan tyckte dock att det även svårt att vara ÖB. 80-timmarsvecka och andra uppdrag som följde i spåren, bland annat som ordförande i EU:s militärkommitté, följde med runt uppdraget. Genom sitt medlemskap i Militärakademin följer Johan fortfarande vad som sker på området.

 

När uppdraget var slutfört fick Johan frågan om han ville bli landshövding men valde att starta eget och bli ledarskapskonsult. Han har utvecklat uppdraget som coach och är medlem i International Coach Federation. Terapeututbildning har han också genomgått.

 

Den tidigare ÖB:n berättade han vill betrakta människor genom den gröna linsen, det vill säga med positiva glasögon, i stället för med den röda linsen som ser människor som problem. ”Den här människan vill jag utveckla, den har egna svar på sina frågor. Det är ett synsätt som har hjälpt mig i förhandlingar. Även om jag tycker någon är en ’idiot’ så kan jag få något, personen som sitter framför mig kan hjälpa mig att utvecklas.”

 

Under tsunamin fick Johan ett intrikat regeringsuppdrag. ”Jag blev frustrerad över hur katastrofen hanterades i Sverige och skrev en debattartikel i DN. Regeringen fick nys om den. Försvarsministern ringde och frågade:  ’Johan, kan du ta hem alla döda svenskar?’ Vi flögs ner i ett nästan tomt plan, två präster och ytterligare någon tjänsteman. Vi kom fram till ett kaos”, minns Johan.

 

”Runt om i de olika templen låg tusentals döda människor. Vårt första uppdrag blev att se till att de omkomna lades i kylutrymmen, fruktbilar och annat fick tas i bruk. Så startade en process med identifiering av svenskar. Tolv svenskar kom aldrig hem, många av dem var barn”, berättade Johan. Efteråt valde han att gå i terapi i tre år efter katastrofen. Eftersom han sett hur barn drabbats ville han engagera sig för barnen – ”på så vis kom jag in i barncancerfonden”, berättade Johan.

 

Barncancerfonden samlar i dag in 500-600 miljoner kronor om året, på den tiden var det kanske 30 miljoner. Folk är givmilda och ger gärna till detta, noterar Johan. Han tyckte att det var spännande att utveckla organisationen och få in mer av professionalitet. Barnen ska inte bara överleva utan också få ett gott liv efteråt.

 

I dag när Johan följer konflikterna i Ukraina och Mellanöstern ser han ingen militär lösning på någon av dem. ”Vi ska ge ukrainarna mer vapen och pengar – men det kommer inte att hjälpa. Ryssland kommer att mala på och det kan bli ett långt krig”, menar Johan.

 

När det gäller Mellanöstern så finns en viss risk för storkrig men samtidigt mycket som håller tillbaka det hela. ”Jag var i Libanon och förhandlade med Hizbollah-ledare. De sa att ’även om vi förlorar och slås ut så är vårt mål långsiktigt. Vi ska vara i Jerusalem om 100 år.’ Även om Israel slår ut dem militärt så kommer de tillbaka med Irans stöd”, tror Johan. Han minns att den terroriststämplade gruppen fick smeknamnet ”dollar-bollah”, eftersom de fick så mycket pengar av Iran. ”Det krävs enormt mycket av världssamfundet för en lösning i Mellanöstern”, konstaterade Johan.

 

En annan sida av den tidigare armégeneralen är ’idrottsnörden’, som han själv kallar det. ”Jag åker på alla Olympiska spel, nyligen var jag på skid-VM samt är djurgårdare” (vissa kommentarer i publiken…). Själv var Johan hygglig i alla sporter ”men blev aldrig riktigt bra i någon”, avslöjade han.

 

Johan ligger inte på latsidan trots att han uppnått pensionsåldern. Nyligen startade han ett stort projekt genom att köpa ett hotell ihop med sina döttrar, Hotell Rödesund i Karlsborg med 30 rum. En ny bistro har tagits i burk och det är Johans döttrar som sköter ruljangsen. Själv är han där då och då och inspirerar och tittar till.

 

”Det gäller att ha den gröna linsen på – då kommer man att lyckas”, avslutade Johan Hederstedt.