Göran verkade glad och det beror dels på att i går var det Stalins dödsdag och för att nu känns det att våren har kommit.

I likhet med många andra som har uppnått vuxen ålder, håller Göran på att städa bland gamla papper och foton. Han hittade ett tidningsurklipp från 1980 där en gammal kollega berättade om sin resa till Indien under 1979/80. ”Utan toapapper” stod det som rubrik. Indien hade då en befolkningsmängd på över 800 miljoner. Göran jobbade tidigare inom skogsindustrin. Hans kollega, skogsexperten, såg potentialen med en stor befolkning utan toapapper. Detta kunde vara en guldgruva för den svenska pappersindustrin. När han var på besök i en stad som har ett namn som låter som en kulspruta – Pernoprotepor (risk för felstavning), hade han ont i magen och var i stort behov av toapapper efter många toabesök (toaletterna bestod av ett hål i marken). Vid ett besök i en liten by, utan gator eller affärer men med 5 000 invånare, frågade kollegan efter flera toapappersrullar. Den indiska reseledaren kände till toaletter men hade ingen aning om vad toapapper var. Det visade sig att invånare utnyttjade tummen och vattnet i stället för papper. Här hemma finns det många vandringsleder och många hundar ute på promenader Det kan vara nödvändigt att se upp var man sätter fötterna. Det var samma sak i Indien, förutom att de saknade hundar!