Mona Wennerholm och Natallia Padharetskaya från Överförmyndarnämnden berättade om vad en god man respektive en förvaltare gör.
Om Överförmyndarnämnden berättade Monna Wennerholm och Natallia Padharetskaya i onsdags.
Redan 1667 grundades Förmyndarkammaren; numera Överförmyndarnämnden: alltså en institution med anor.
Det finns olika typer ställföreträdarskap, godmanskap och förvaltarskap där godmanskap är frivilligt medan förvaltarskap är en tvångsåtgärd. Det kan vara en tillfällig eller mer permanent lösning och omprövas varje år.
Ett godmanskap är frivilligt. Det kräver samtycke och godmannen ansvarar för hela ekonomin men den enskilde har tillgång till hela sin ekonomi. Godmanskap kan bli aktuellt vid sjukdom eller psykisk störning. Det kan sägas upp.
Godmanskapet regleras i huvudsak av Föräldrabalken.
Förvaltarskap regleras också i huvudsak av Föräldrabalken. Ett förvaltarskap är däremot en tvångsåtgärd där inte samtycke behövs. Förvaltaren ansvarar för hela ekonomin förutom ett konto för mindre utgifter (dock utan Bank-id). Föräldrar som har ställföreträdare på grund av någon misskötsamhet eller sjukdom kan inte vara förmyndare för sina egna barn och då tilldelas barnen en förvaltare.
Sedan 2017 kan ingen i Sverige längre förklaras omyndig.
I Eskilstuna och Strängnäs är cirka 1 800 personer satta under godmanskap eller förvaltarskap; 25 % av dem är barn.
Överförmyndarnämnden utövar kontroll över en god man och en förvaltare för att se att dessa sköter sina uppdrag. Det finns 849 stycken överförmyndare i Sverige. Man utövar tillsyn över 25 miljarder kronor.
Den som är ”rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig” kan bli en god man respektive förvaltare. En utredning görs givetvis om lämpligheten.
Vid "pennan"
Marie O.