Anna Suurna höll sitt egoföredrag, vilket gav oss några glimtar ur hennes spännande liv.
Anna Suurna lever ett så spännande liv och har så mycket att berätta men på tjugo minuter blir det svårt att ens hinna med det viktigaste. Hon inleder med att ta oss tillbaka till Polen på hennes far och farfars tid. Farfar var godsägare och ägde utöver ett stort vackert slott även tre gårdar och mycket mark i form av skog och jord. Detta togs över av hennes pappa men när tyskarna ockuperade Polen under andra världskriget tog de slottet och efter freden 1945 kom ryssarna och konfiskerade det.
Slottet var beläget öster om Berlin, nära tyska gränsen i ett stort jordbruksområde. Anna berättar att hennes far blev skickad till kusten för att hjälpa tyska familjer att emigrera. Där fanns ett textilcentrum där många fabriker ägdes av judar. I det området bodde Annas mamma som gifte sig vid 18 års ålder och fick en son. Hon och sonen bodde i samma hus som Annas faster och så träffades hennes föräldrar. De fick snart en dotter som tyvärr dog endast två år gammal och sedan 1947 föddes Anna. De bodde kvar vid kusten och närt hennes pappa blev fängslad och dömd till fem års fängelse (efter att ha varit med vid en tragisk olycka där 28 unga flickor dog i samband med en båtutflykt ) fick Annas mamma börja jobba och den åtta år äldre brodern fick se efter den lilla flickan som då var två-tre år gammal. När pappan kom ut från fängelset var han bara en skugga av sitt gamla jag och familjen levde mycket fattigt. Polisen gjorde kontroller i bostaden regelbundet och kunde storma in mitt i natten.
Anna började skolan och eftersom Polen nu var kommunistiskt fick hon gå med i partiet vare sig hon ville eller inte. Men eftersom hennes pappa vägrade gå med i kommunistpartiet fick hon inte fortsätta sin skolgång efter sju år. Så var det för barn som inte hade kommunistiska föräldrar. Då Anna var nästan 16 år gammal rymde hon hemifrån till staden Poznan. Där fick hon arbete som projekterare för hjälpmedel till invalider. Vid sidan om arbetet studerade hon stenografi. En kollega på Annas jobb hade en bror i Sverige som kunde fixa sommar jobb där. Mannen som visade sig vara 16 år äldre tog med Anna till Sverige och hon fick arbeta på centraltvätten i Eskilstuna. Hon fick bo hos honom och de gifte sig. Han var väldigt kontrollerande och Anna flydde från honom redan efter två års äktenskap. Då började hon studera och träffade en ny man, en snäll. Hon började på folkhögskola där hon blev lite av en stjärna för att hon dansade och sjöng. Nu är vi inne på 1960-talet och under 1969-71 kom det många judar till Sverige från Polen. Anna fick undervisa barn som kom och i samband med det blev hon engagerad i den rikstäckande föreningen Invandrarnas kulturcentrum och blev vice ordförande.
En gång när hon stod på scenen på Södra teatern i Stockholm i samband med något av alla de evenemang kulturcentrum ordnade fick en producent från TV se henne och frågade om hon ville vara med i en TV-satsning som redaktionens expert när det gällde att hitta artister. Det slutade med att hon själv blev programledare för programmet. Hon har även varit programledare i polsk TV.
När klockan börjar närma sig 13 får Anna dra en riktig snabbversion av axplock ur sitt rika och mångfacetterade liv. Hon var med i föreningen Scenknuten i sex år, åkte till Polen och studerade polska språket vilket resulterade i en lärobok som fortfarande används. Hon har studerat till fritidspedagog, arrangerat Kulturveckor i Eskilstuna, har stått på Skansens scen och varit inbjuden till prinsessan Victoria. Hon har haft statistroller, bland annat i en film om Drottning Kristina.
Har varit engagerad politiskt i Folkpartiet, arbetat som turistchef i Eskilstuna och mycket mer.
I början av 2000-talet ville hon förverkliga en dröm och köpa tillbaka sin far och farfars slott i Polen. När det inte var möjligt hittade hon Surahammars herrgård som visade sig vara en kopia av faderns slott. Anna tog alla sina besparingar och köpte och restaurerade/renoverade herrgården och fyllde den med inventarier från Polen. Hennes man flyttade till Mozambique men Anna kunde inte följa med och olika omständigheter ledde så småningom till att de skilde sig. När han fick cancer kom han tillbaka till Sverige och bodde sina sista tre år hos Anna. De har två söner ihop som gett Anna fyra barnbarn.
Vi 24 åhörare satt som trollbundna och lyssnade. Kanske får vi möjlighet att höra mer om annas spännande liv vid ett annat tillfälle.
