Afasi

Hon höll ett trevligt, roligt och inspirerande och intressant föredrag om logopedi - läran om tal och språk.

 

Utbildningen till logoped beskrev hon skämtsamt som att samla högskolepoäng för att få prata. Hon levde upp till sin yrkesroll då hennes röst och artikulation gick fram klart och tydligt trots den bullriga nivån i vårt nya ”Rotaryrum” på Plaza hotell.

 

 

Hennes ämne för dagen, inom logopedin, var afasi, som framför allt drabbar 30 till 40 procent av de 500 patienter per vecka som får en stroke. Afasi, att helt eller delvis tappa sitt språk är förödande. Få saker, som tal och språk, kräver så mycket hjärnaktivitet och motorik - att frambringa ord.

 

Hon gav en mycket enkel , förklarande bild av hjärnans komplexa uppgift att låta oss förstå, minnas, tala och prata och kommunicera med hjälp av vårt språk.
Tänk er vår ”språkhjärna” som ett bibliotek där vi förvarar vårt tal och språk som böcker i olika ämnesrum i det stora biblioteket. För att kunna utnyttja detta bibliotek krävs en bibliotekarie som plockar fram rätt böcker ur de olika rummen när vi behöver dem.

Tänk er sedan att de kommer en stroke som likt en jordbävning raserar biblioteket helt eller delvis. Tak och väggar störtar in, dörrar blockeras och allt blir ett enda kaos. Det går inte att få fram de böcker vi behöver och vi kanske får utrivna blad från flera böcker som inte går att tolka.

En tröst kan vara att det kan finnas orörda rum kvar där dörrarna bara blockerats och att man kanske kan få upp dessa i en framtid.

För att kunna hjälpa dessa strokepatienter krävs regelbunden träning - helst 4 gånger per vecka - en hjälp som inte når fram i dagens sjukvård.
En tröst är att man idag vet att hjärnan kan bilda nya celler som kan bygga upp raserade ”hjänbibliotek”.